Idag var det inte fråga om någon "Dessiesnoozning", idag var det "DessieMÅSTEutochbajsadirektväckning". Det var bara att masa sig upp, sno in sig i en jacka, och ta en (MYCKET) kort promenad. När Dessie gjort sitt, så tänkte jag, att jag kan väl titta till grävlingfällan. Det har ju inte fastnat något på länge, så jag har väl inte varit så ivrig att titta till den på morgonen. Men si...
Redan på håll, såg jag att fällan markerade rött. Jag trodde ju så klart att den hade slagit igen av sig själv, men icke.
Det satt minsann en liten (stor) otäcking i buren. Det var inte lika lätt att bära ut fällan med en grävling i, som det var att bära den med en mård i. När grävlingen satte sig i "fel" ände av buren, så balanserade handtaget inte upp buren. Den ena änden (grävlingens) hängde ner i marken, och jag kan lova att en grävling väger lite. Det finns bara ett handtag, och det är INTE läge för att sticka in fingrarna i buren för att få ett bättre tag. Då kan det bli ett nytt handtag, dvs fingrarna är tagna från handen. Jag kan ju inte säga att grävlingen var särskilt samarbetsvillig, men det hade nog inte jag varit heller, i den situationen. Han (för det var en han) fräste värre än vatten på en het spisplatta, och försökte komma åt mig med sina otäcka klor. Jag lyckades i alla fall släpa ut buren, och lasta på den på moppen. Jag åkte iväg till min favoritbonde, som gjorde processen kort med odjuret.
EN BRA GRÄVLING ÄR EN DÖD GRÄVLING!
Nu vill jag ju påpeka, att jag egentligen inte har något emot mårdar och grävlingar. Jag tycker inte att de ska utrotas. De ska absolut få finnas, bara inte INNE i mina hönshus!!!
Ni ser väl klorna?! Det är inga små hål den gräver med dem. Han lyckades ju som sagt dessutom slita upp ett hål i aluminiumplåten på hönshusvagnen.
Jag tycker i alla fall att grävlingfällan var en MYCKET god investering.
Jag hörde dessutom att Helene i Skälleryd också hade fångat en grävling idag, så då är det ju två färre här i trakten.
Mer nyheter. Jag har haft ganska mycket problem med mina händer. Jag har opererat dem fyra gånger, och nu verkar det dags igen. Jag har så kallade "trigger finger". Senskidan till fingret blir inflammerad, så senan inte kan löpa. Det innebär att fingret "stelnar" i krökt läge, och går inte att räta på. Jag kan "rycka" loss fingret, men det är inte så kul..... Det är alltid tråkigt när det svartnar för ögonen....Nu har det alltså hänt igen, så imorgon ska jag till läkaren. Jag antar att det blir operation igen. Det är inte så farligt, men det är ju skit att behöva gå med handen i paket i sex veckor, Förra gången minns jag att jag skulle mocka ut fårboxen. Det är inte lätt att mocka skit med en hand!!! Jag fick ta till armbågen på andra armen, och hålla emot med. Det såg antagligen mycket egendomlig ut, men nu bor jag ju så lägligt till, att det inte är så många som ser mig. Nu måste jag passa på att göra så mycket som möjligt ifall det blir operation. Det är inte så lätt med krokiga fingrar heller, men lättare än med paket. Sedan blir jag lite sämre av att anstränga händerna, och det är ju bra att passa på INNAN operationen. Jag menar, så att de ser på lasarettet att det verkligen var nödvändigt att operera, så de inte tycker att jag har slösat med Landstingets resurser. Här kommer en bild.
Nu på eftermiddagen har ringfingret fastnat också. Det var inte roligt att gå ner till betet. Hinken med välling till kalven väger visserligen inte mer än drygt fyra kilo, men det är inte så roligt att bära det i en hink med ett ståltrådshandtag, och med bara pekfingret och långfingret. Varför bytte jag inte hand, frågar ni kanske? Det gjorde jag då och då, för att det var skönt. Det jag bar i andra handen var en hink med bättre handtag, men den vägde å andra sidan ca 15 kilo. Det var som att välja mellan pest eller kolera, bra handtag och tungt eller dåligt handtag och lättare. Det var (som vanligt) trevligare på hemvägen.
Och så bli man ju så glad när det ser ut så här.
Mer då? Jo jag skjutsade Mor till affären, så att hon fick köpa något att bjuda på , på sin födelsedag. Hon köpte 20 portioner av allt, för att bjuda de fyra personer som har anmält att de kommer på söndag. Till familjen som ska fira henne nästa helg har hon beställt catering. Förmodligen får hon leva på rester resten av sommaren, men jag brukar ju gilla "festrester", så jag ska ju inte säga något.
Med två färre grävlingar på ostkusten, så kan man ju inte annat än vara nöjd med dagen.