Jag har sagt det förut, och jag säger det igen - jag är teknisk som en rosbuske. Jag hatar allt vad maskiner och teknik heter. Okay, jag gillar sådant som gör livet lättare, som högtryckstvätten, och elvispen, och micron, och den laddningsbara skruvdragaren, men allt det andra!! De har uppfunnit en massa maskiner till att bedriva jordbruk med, ( jag har inte kunskaper nog för att kalla mig för jordbrukare, men ändå), och så behöver man vara ett mellanting mellan Einstein och Ricky Bruch, för att använda dem. Att montera ihop redskap och annat jox efter traktorn resulterar i en helvetes massa svordomar, och en massa blåmärken, och ryggskott, innan jag är klar. Visst, nu är mina grejor inte av den senaste modellen precis, men nu har jag ju inte råd med mer. Nu har jag i alla fall fått mina vallar slagna (de som inte vildsvinen har plöjt upp), så idag var det dags att montera hövändaren. Förra året gick en av rullarna bak sönder. Det är en listig (nix) konstruktion av metall, med en upphängning av trä!! Hur länge tror ni att träet håller i svenskt klimat? Jag har ingen maskinhall, och det gör ju inte saken bättre. Jag har fått rådet att hälla spillolja på den, och det har jag gjort, men det gjorde nog att den ruttnade fortare. Förra året ruttnade den färdigt, och rullen trillade av.Jag "fixade" det genom att surra fast rullen. Hammare och skiftnyckel - nej tack. Kniv och surrningsrep, yesyesyes.
En traktormekaniker kanske gråter när han ser det, men jag tyckar att det blev rätt så bra. Nu gäller det om det håller i år också. Förra året gick även låsningen på drivaxeln sönder. Tja, gick och gick, vi (jag och polackerna) var tvungna att banka av den, för att få av hövändaren så att jag kunde koppla på vagnarna istället. En god vän hade en god vän, som fixade det redan i höstas. Jag är skyldig bägge två måååånga ägg. Jag har förvarat den inomhus i vinter. Jag trodde väl att den skulle bli kall om fötterna eller något. I alla fall hoppades jag att den skulle vara välvilligt inställd till sin ägare i år. Den var väl välvillig på det sättet, att den inte hade gått sönder när den inte användes i vinter, men sedan... Jag har nu fördrivit en evighet med att försöka få på axeljäveln. Jättelätt att få grepp om något, när två fingrar är invikta som kuvertflikar (nix). Jättelätt att ta i ordentligt, när man är stark som en piprensare (nix). Jättelätt att komma inpå underifrån, när man är smidig som ett kylskåp (nix). Nu har jag i alla fall fått dit fanskapet, men det verkar inte som om axeln löper som den ska. Jag har oljat och 5.56at (ni vet sprutat sådant där jox), och töjt och dragit försiktigt. Nu var jag tvungen att gå in och äta, men snart MÅSTE jag ut och provköra. Vad gör jag om drivaxeln går av? Går ut med en högaffel och börjar vända fem hektar hö för hand? Hoppas att det blåser ännu mer i morgon, så höet vänder sig självt? Ger fullständigt fan i höet, och nackar alla höätande djur? Jag har inte bestämt mig.
Jag har varit på Algutsrums marknad idag. Det är väl inte så mycket att säga om det, massor av folk, och massor av krimskrams. Fast det hör till. Det SKA vara krimskrams, som man kan gå runt och förfasa sig över. Jag tog en snabbvisit hos Marie, innan jag spurtade (så mycket man nu kan spurta i 45 km i timmen) hem till Dagishunden Dessie. På vägen hem stannade jag på bilskroten för att köpa ett batteri. Det ena av de jag har till elstaketet, hade lagt av och gick inte att ladda. Köpa på skroten är billigt och bra, och det har faktiskt hållit länge. Jag iddes inte öppna bakluckan, så jag ställde det "nya" batteriet i framsätet. Ja, just det SÄTET. När jag kom hem, så lyfte jag ut batteriet, och kan ni tänka er, det hade regnat in genom fönstret. Eller något. Nu regnade det ju inte, men inte kunde det väl vara batterisyra?!?!?! Jag tog kvickt fram papper och vatten. Det jag kan säga är - Om man får batterisyra på en bilklädsel av plast, så blir det rent. Jävligt rent.
JAG HATAR ALLT SOM HAR MED MASKINER ATT GÖRA!!!!!