Det har varit en låååång och händelserik dag. Och varm, som ni ser av rubriken. Efter de vanliga morgonbestyren, satte jag igång att förbereda för middagen. Om jag ska kunna bjuda på mat till skördefolket, så måste det mesta vara fixat i förväg. Jag skalade potatis, och la i vatten. Jag hällde upp grönsaker i en kastrull. Jag stekte flintastekar i ugnen, så att de bara var att värma. Ut med tallrikar och bestick.
Sedan åkte jag ner för att stränglägga höet. Efter en liten stund, så pajade den fastsurrade trumman på hövändaren totalt. Det var bara att montera av den, och lägga den vid kanten av åkern. Jag fortsatte att stränglägga, fast "strängarna" inte blev så jämna precis. När jag hade ett och ett halvt fält kvar, så lade traktorn av. Plupp sa det, och så stannade motorn. Det lät faktiskt som om det hade blivit soppatorsk. Jag kollade dieseln för inte så länge sedan, och jag hade ju inte kört något, så jag blev väldigt förvånad. Jag hade så klart inte mätstickan till tanken med mig ( det finns ingen mätare på en så gammal traktor), så jag tog ett grässtrå och doppade ner. Det blev bara vått ca en cm. Jaha, det var bara att börja traska hem, och hämta diesel. När jag kom hem, så ringde jag för att kolla när mina skördearbetare skulle komma, och sedan ringde jag höbonden för att säga att han inte behövde komma än. Jag erkände också att jag hade kört dieselslut. Då måste du lufta tanken sa han. Jag vet, sa jag. Men jag vet inte var luftskruven sitter. Jag åkte ialla fall ner med moppen, och hällde i dieseln, och startade. Dvs försökte starta, men det gick inte. Efter att ha letat ett bra tag efter luftskruven, hittat handpumpen, hittat bränslekranen, blivit oljig på händerna och näsan (det kliade), men inte hittat någon luftskruv, så ringde jag till P-O igen. Hjälp. Ja, jag kommer. Det första han gjorde var att kolla tanken. Nu var det lätt att se nivån, tanken var nämligen FULL. Det hade inte alls varit slut på diesel! P-O hittade luftventilen, och jag började pumpa (de sitter nämligen inte på samma sida, skruven och pumpen, SÅ bra om man ska fixa det själv). Det hände inte ett smack. Antingen var det tre kubikmeter luft i systemet, eller också var det något annat fel. P-O mekade lite, och sedan försökte jag starta. Nu kom det i alla fall ut diesel i luftskruven. Förmodligen hade det varit täppt någonstans, så att motorn inte fick någon diesel. Nu vet jag i alla fall var luftningsventilen sitter, OM jag nu SKULLE köra dieseltorrt någon gång. P-O gnällde lite över min strängläggning, och jag kontrade med att jag bara hade en rulle på strängläggaren. Han sa att jag kunde få köpa en strängläggare av honom för 3000 kronor, så det är ju klart att han gnällde på min strängläggning..... Han åkte hem, och jag forsatte. När jag satt där i traktorn, så tänkte jag på jobbet som lantbrukare (vilket jag alltså INTE är). För att klara av det jobbet, så måste man vara agronom, mekaniker, kemist, veterinär, meteorolog, och bor man i Nybro, bör man visst vara läkare också. Jag satt också och funderade på P-Os förslag att jag skulle plantera gran på åkrarna. Det började låta allt mer lockande. Eller så kunde man hyra ut delarna som vildsvinen hade bearbetat som endurobana, till galna motorcyklister. Eller varför inte helt enkelt börja föda upp vildsvin?
När jag var färdig och kom hem, så hade mina medhjälpare kommit.
Här är grabbarna Lukas, Tomas, och Adam.
Jag ringde till P-O och sa att vi kunde börja, och då var han redan på gång. Allt gick som på räls!!! Kanonkvalitet på höet, och allt gick bra.
Ett av lassen färdigt för att lastas in på loftet.
Vi körde in lass efter lass, och det gick alltså åt en MASSA saft. Jag räknade ut att det var ca tre lass kvar, men när jag kom ner till fältet, så hade P-O bara en halvfylld vagn, och så pratade han i telefon, och såg mycket förgrymmad ut. Jag tyckte att balkastaren till pressen såg lite annorlunda ut. Jodå, den hade pajat. Wirarna (stavas det så?) till balkastaren hade gått av, och hela kastaren hade trillat ner. Det hade krossat hydraulsystemet, och klämt fast draget på balvagnen. Jag tror att det har gått troll i den här höskörden. Jag undrade om det inte gick att lyfta bort den, så att man åtminstone kunde få loss balvagnen, men det sa P-O att det var för tungt för. P-O ringde efter skjuts hem till sig.Jag gick och hämtade moppen, som ju stod kvar sedan "dieselturen", och körde hem. Jag hämtade "kraftkarlarna" (HELT SANT visade det sig), och vi körde ner till fältet. Jag förklarade för dem vad som hade hänt, och sa att vi måste lasta över de färdiga balarna från den fastklämda vagnen, och över till den andra. Två av dem gick fram och lyfte upp hela balkastaren, och den tredje kopplade loss vagnen. Lätt som en plätt. För dem alltså. Sedan tog vi den tomma vagnen, och körde bort till det sista fältet. Tomas vek sig dubbel, gick runt fältet, och föste ihop hösträngarna till högar.
Jag tror att jag ska gifta mig med honom. Å andra sidan, sa jag till P-O (när han hade fixat traktorn) att vi kunde gifta oss. Han sa att han kunde tänka sig det, om jag köpte en ny traktor, men då har jag ju ingen nytta av det!
De andra två utarbetade snabbt en metod, där de tillsammans lyfte nästan hela högen upp på vagnen.
Det kan kanske vara aktuellt att gifta sig med dem också. (Det blir trångt i Västrahult.
Jag satt i traktorn, och fick nackspärr av att hålla kollen både framåt och bakåt. Jag är den som har jobbat minst idag, och ändå är jag jättetrött. När vi kom hem med dessa två lassen, så fixade jag mat, och när vi hade ätit, så lämnade vi resten av höet till imorgon. Då ringde P-O och undrade om "atleterna" kunde komma och hjälpa honom att lyfta, när han band upp balstegen så att han kunde ta hem alltihopa. Det kunde de så klart.
Det är trevligt när det är fullt ända ut till trappan!! Nu är det dessutom fullt hela vägen ner i trappan också. Det man kan säga om löst hö, är att det tar LITE större plats än pressat sådant. Nu är det bara ca ett lass kvar på vallen, och det tar vi imorgon. Jag vet inte riktigt var jag ska lägga det, men det ordnar sig väl. Nu ska jag gå och lägga mig. Det ska bli intressant att se om jag hinner träffa kudden innan jag somnar.