Nu är allt med slakten färdigt. Frysarna (ja, jag har flera) bågnar, och ryggen surar. De sista blodiga handdukarnaoch lakanen ligger i tvättmaskinen, och det mesta är diskat. Jag har tagit reda på allt "slams" och kokat kattmat. Det hade varit sååå mycket trevligare att skriva hundmat, men nu är det ju inte så, och katterna gillar ju också "slaktmat".

När jag var nästan färdig, så fick jag ett egendomligt besök. Trevligt, men egendomligt. Det händer inte ofta, men någon gång i livet, så kan det hända att det förväntade uteblir, och det oförväntade knackar på dörren. Ibland är det otrevligt, men ibland, ibland är det trevligt. Jag läste någonstans, att vi i Sverige inte tror på mirakler, för att vi helt enkelt inte är vana vid dem. Skulle det då hända något stort, så blundar vi, för att vi helt enkelt inte tror på det. Låter man bli att blunda, och istället tittar storögt, så blir man lätt förvirrad. Vad är det som händer? Är det bra, eller kan det bli dåligt senare? Vågar jag bli glad, eller ska jag fortsätta att vara misstänksam och klentrogen? Just nu har jag inga svar, för jag är MYCKET förvirrad.

Se er omkring, så kanske ni hittar mirakler i er närhet också.

Nu ska jag ta en MYCKET välbehövlig dusch.