När jag kom ut i morse, så låg det ett dött lamm i boxen. Det var ytterligare ett lamm från Prickan. Jag hade redan bestämt att jag skulle avliva det lammet som jag hade inne, men nu blev jag nästan förbannad. Jag prövade att mjölka tackan för att se om hon hade stopp i kanalerna. Hon har ett juver som en ko, och det hade hon ju behövt till trillingar. Jag tvångsmjölkade henne, och det var inte roligt för varken henne eller mig. Hon hade inte mjölkstockning, men var oerhört öm i juvret. Hon har antagligen inte släppt till lammen pga för MYCKET mjölk. Jag försökte få lammet att dia, men han hade antagligen tröttnat på att få sparkar av morsan. Det var bara att gå in och fixa mer välling. Att mata ett föräldralöst lamm har sina sidor, men att mata ett som  har morsan stående bredvid och skrek, är fan ta mig nästan omöjligt. Jag vill inte ta bort det helt från tackan, för då spricker hennes juver. Det gör det kanske ändå om hon inte släpper till. Det blir väl till att mjölka lite i morgon också. Det går ju inte att tömma juvret heller, för då bildas det bara lika mycket igen.

Kalven äter, men fortfarande alldeles för lite.

Nu har jag ringt och rådfrågat Marie, och fått lite goda råd, som jag ska prova i morgon.

Idag var det så dags för första dagen av loppmarknaden. Inte har jag blivit rik, men jag har ju i alla fall tömt boden. (Det var ljug, det finns massor kvar.) Grannen tyckte i alla fall att sockerkakan var god. Det var en ren njutning att sitta i solen och dricka saft och äta sockerkaka.