Dagen började med näsblod. Jag var lite fundersam, när det inte kom redan igår, men idag var ordningen återställd. Göra för mycket (söndag) - näsblod dagen efter (fast det blev två dagar efter). När jag får näsblod på morgonen, så vet jag att det inte är någon idé att göra något annat än ligga kvar i sängen. Förr, när jag trodde att det skulle gå över bara jag klämde ihop näsan, försökte jag mig på att börja dagen ändå. Gå upp med näsblod går bra. Gå på toa med näsblod går också bra. Klä på sig? Ja, där börjar svårigheterna. Försök att hålla för näsan och klä på dig samtidigt. Förr eller senare MÅSTE man byta hand, och då kan man vara säker på att det läcker, och man får en stor blodfläck på tröjan, och får börja om från början. Ta blodprov? Ja nu tror jag inte att man kan ta blodet från näsan, fast jag vet faktiskt inte säkert, jag får kolla det någon gång. Jag kan i alla fall ta blodprov ändå, fast det är knepigt. Jag måste ta blodprovet med en hand, i den andra handen, och då måste jag OCKSÅ byta hand, men nu kan jag luta mig framåt, och drar heller inga kläder över huvudet, så det brukade inte bli några fläckar. Fixa fram frukost? Inga problem. ÄTA frukost? Ja se det går inte alls. För det första har jag en jättekluns med papper för näsan, så att jag knappt kommer åt munnen, och sedan kan ni ju försöka äta utan att andas. Visserligen tog man medicin, när jag var liten, med sked, och då höll man för näsan, för att det smakade och luktade så illa, men äta flingor och mjölk? Icke. Tugga i sig smörgås utan att andas? Icke. Kort sagt, tar det stopp redan vid frukostbordet. Dessutom är det så, att om jag inte ligger still, så slutar det aldrig att blöda. Alltså ligger jag kvar i sängen. Jag reser mig lite då och då, och om det börjar rinna igen, så lägger jag mig igen. Detta är vådan av blodförtunnande medicin. Fast den gör väl lite nytta också.

Jag har varit på studentexamen idag. Det ÖSREGNADE hela tiden. ALLA (utom jag) hade med sig paraply. Nu är det inte avsaknaden av paraply, som jag beklagar mig över, utan alla som HADE paraply. Fullständigt galna mormödrar använde paraplyerna som tillhyggen, för att komma fram till sina barnbarn med vita mössor. Jag undrar hur många patienter ögonmottagningen fick ta emot på eftermiddagen. Skulle det bli krig , så behöver vi inte skicka ut soldater med bajonetter. Det räcker med mormödrar med paraplyer, för att fienden ska retirera. Dessutom förstår jag inte de som hade kamerorna uppe. Visst vill man väl ha kort på barnet som tar studenten, men det enda de kan ha fått kort på idag, var en färggrann svampskog av paraplyer. Om de nu inte stod någonstans utan paraplyer (300 meter längre bort!), men då skulle de i alla fall bara ha fått vatten på korten. Den bästa klädseln hade nämligen varit grodmansdräkt. Nåväl, jag hittade i alla fall studenten ifråga, och överlämnade mina blommor. Sedan simmade jag tillbaka till moppen, och åkte hem.