Idag har jag varit slö, slapp, och likgiltig. För att inte helt sota igen, så tog jag en promenad med svamphinken. Det var torrare än jag trodde i skogen, så resultatet i hinken blev magert, men lite blev det ju.

När jag gick där i skogen, så kom jag att tänka på fästingar (det är lätt gjort i den här skogen). Vilket trist liv de måste leva, större delen av tiden. De sitter där på en gren eller ett grässtrå, och bara väntar på att någon/något ska gå förbi, så att de kan hoppa med, och få sig ett skrovmål. Om ingen kommer, så händer det inget i deras liv. Det finns sådana människor också. De kommer nästan aldrig utanför dörren, men när de träffar andra människor, så sätter de genast igång med att suga ut vad de kan. Usch, jag tycker inte om fästingar.

Jag är just nu oerhört trött på min hälsa. Den är väl inte sämre nu, än vad den var för en månad sedan, men jag tänker väl mer på det just nu. Det egendomliga är, att allt det som jag har problem med nu, inte alls har något att göra med varför jag har pension. Det är bara lite "bonuselände". Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Jag är ett B-exemplar, hade jag varit en häst, så hade de skjutit mig för länge sedan.

Jag har gjort ett allvarligt försök att tänka positivt.

Det finns svamp i skogen. Och fästingar.

Jag ska snart opereras. Och vara ännu mer handikappad i flera veckor.

Jag behöver inte svälta. Jag har inte betalat däcken än.

Det är sommar. Snart är det vinter.

Jag är hundledig. Imorgon kommer Dessie Dagishund tillbaka.

Jag har gått ner 13 kilo. Jag har minst 15 kvar.

Det är jättegott med choklad. Jag får inte äta det.

Som ni ser, så jobbar jag hårt på att tänka positivt....

Eftersom det är fler som har idétorka när det gäller middagsmat, så kommer jag framledes att rapportera vad det blir/blev för middagsmat.

Idag blev det ugnsstekt sik med potatis- och morotsmos, och äggsås.