Den som jag köpte på ett växtvaruhus av en "expert" som sa att druvor är "så gott som självfertila"? Nåväl, den har gett de första druvklasarna iår.

Det här var sorten jag köpte.

Och det här är det som blev resultatet.

Igår var jag tillbaka för att reklamera det hela. Självklart hade jag inte kvittot kvar efter den här tiden, så den nya "experten" som jag pratade med ställde sig tvivlande till att vinrankan kom från deras sortiment. Men om jag "kom in med den så skulle de kolla". Jag tror att den kostade 125 spänn eller nåt, så jag har till och med väntat med att reklamera den till jag hade ett annat ärende till staden, så att jag skulle gräva upp den fleråriga, välrotade, nu fruktgivande plantan för att få tillbaka de pengarna... Näe, skulle inte tro det. Kommer jag att handla där fler gånger...? In your dreams mate!

....att det kan bli skogsbränder. Det är färskt fuktigt virke och ändå brinner det.

Nu har jag försökt få eld under bykgrytan för att få hett vatten till broilerslakten. Torr ved. Torr opptänneved. Supertorr töre. Tidningar. Suck

Nu är trattisarna på gång. Det blev några stycken igår och en hel del röd-gula trumpet också.

På skärbrädan är det trattisar till höger och trumpeter till vänster.  Mykologerna strider väl om trumpeterna ska höra till kantarellerna eller inte, men det är i alla fall skillnad på dem och trattisarna. Ser man inte skillnad på dem när de växer, så blir det i alla fall tydligt när de är torkade.

Fast det blev ju en del annat också förstås...

Och Nina - som vanligt är bilderna klickbara för större och tydligare blid...

Femte injektionen i högra ögat.

Sova.

Jag brukar bli lite gråtmild vid den här tiden på året, men det känns extra pissigt i år, eftersom det är tioårs-"jubileum". Jag minns tydligt hur de skruvade upp radioapparaterna till obehaglig volym, för att rapportera att Anna Lindh hade blivit knivmördad. Jag kunde inte ha brytt mig mindre än vad jag gjorde, för min huvudvärk efter stroken var vitglödgande och jag ville bara att det skulle vara tyst på avdelningen. 

Det är inte bara årsdagen som gör att jag minns, utan också för att det är svamptider. För mig är det en rikedom att bo här och jag hade förmodligen inte gjort det om det inte hade varit för granne N. Jag tänker på henne varenda gång jag går i svampskogen i september. "Granne " M slängde allt hon hade för att ta hand om hund och allt akut när jag kom in i ambulans, men N drog ett jättelass här hemma. Hon, som var helt ovan vid andra djur än hundar, fick kasta sig in i skötsel av bl a får och höns." Granne"  M fanns där som bakjour, men bodde för långt bort för att ta hand om det dagliga. N skötte inte bara om "farmen", hon skjutsade mig dessutom till alla möjliga och omöjliga ställen som jag inte fick åka till med färdtjänsten. Det funkar inte riktigt att ringa efter en taxi och säga att man "står på Lantmännen och vill ha hem en rullator och 200 kilo hönsfoder, men jag är inte "strakbent" utan kan sitta i baksätet".

Mitt liv förändrades till det sämre i ett enda slag(-anfall hihi), men jag lärde mig i alla fall hur viktiga goda vänner och grannar är. Jag visste redan innan hur bra vänner jag hade, men nu blev det klart som korvspad hur lite jag klarade av utan dem.

Jag har kommit långt sedan rullator och kräkningar efter en promenad på 200 meter, men de kvarvarande handikappen syns inte. Just därför kan man få höra kommentare om att "man borde kunna ta ett arbete igen". Det var faktiskt inte jag som ansökte om pension ( ej tidsbegränsad sjukersättning) utan FK som sa att jag "aldrig skulle komma tillbaka igen". Det var rätt knäckande att få höra det vid 45 års ålder och det har ju definitivt påverkat mitt liv, inte minst ekonomiskt. Jag försöker leva mitt liv så gott jag kan, men det blir som sagt lite gråtmilt vid den här tiden på året.

Det kommer att gå åt mycket hushållspapper idag..

Det blev inte vackert, men det kanske håller lite mer regn ute än vad pressarna gjorde. Det ska borras och skruvas lite mer på krångliga ställen, så jag hoppas att snälle snälle A vill klänga och klättra någon dag....

Då var den där och det blir INGENTING mer idag!!!

...blir att ( försöka ) baxa upp bautaplankan Kurt till sin plats på bodtaket.

Jag har kommit så långt att den står på en stol. Yeeaa bara 45 cm mindre att lyfta... Jag ska försöka med något högre nu ( senare ), kanske ett bord eller så.

Mina armar längtar till Mallorca.

Och på tal om det, så kommer det lite fler bilder!

Ytan framför lägenheten var helt utan brister och fel.

Vi tar lite ätbart också.

Inne på liten bakgata hittade vi en indisk restaurant av bådas smak.

Vår favorit-nepalesiske-servitör. Jag vet inte om det syns, men maten var verkligen RYKANDE het.

Med bil hittade vi backigaste byn i trakten

Neråt...

...och uppåt. På samma gata!!

Högst uppe på berget hittade vi i alla fall en helt fantastisk restaurant. Det var väl inte helt lätt att hitta parkeringsplats...

Utsikten gjorde väl inget för smaken på maten och det behövdes inte heller (!), men den gjorde den inte sämre heller.

Det var mat lagad från grunden med kärlek och passion. Jag skulle ha tagit lite kort, men vi förlorade oss i det som låg på tallrikarna.

Jag åt i alla fall tonfiskkotlett, perfekt stekt och lite rosa inuti och snälle snälle A åt pastakuddar. Hemgjorda! Inget halvfabrikat! Hjärtformade!!

I Alcudia letade vi upp en italiensk restaurant som inte var fy skam den heller. Lasagnen var ( nästan ) i klass med min egen...

I Alcudia fanns det andra små ställen att glädjas åt.

Servitrisen på glasscaféet var rolig och snabbtänkt. När snälle snälle A la sin arm bredvid min för att jämföra färg ( se benen i tidigare inlägg ) så kom hon och la SIN arm bredvid hans. Hon hade sitt ursprung i Afrika... Det blev i alla fall gapskratt från mig.

Och så var det det här med de platta persikorna..

Jag tror i alla fall att "mina" var sötare än de från Frukthuset.

Nu får det vara nog för idag. Om jag inte trillar ner från bodtaket förstås, men då får någon annan skriva....

Tagit bort alla fyra lagerna med presenning på en av hönsbodarna - Check.

Och nu tar vi lite fler semesterbilder. Inte lika vackra som igår ( speciellt de två sista!! ) men ska man nu titta på någons semesterbilder, så SKA MAN LIDA. Endast bilder från gamla släktkalas kan vara tråkigare.

Väl bekomme.

Vi tar lite Palmaresa idag.

Efter katedralen fick jag nackspärr och fick rikta blicken lite längre ner istället.

Sedan var det den lilla incidenten med vattenflaskan på hemresan....

Nog är det egendomligt ( ja, jag vet att jag använder det uttrycket ofta!! ) att den presenning som har blåst åt sidan vid varenda liten vindpust och låtit regnet komma in obehindrat, när man äntligen ska fixa ett plåttak, är fullständigt omöjlig att få bort!!

Nu kommer det att bli lite tjatigt. Jag har alltså fått min egen dator tillbaka och här kommer det lite semesterbilder. För att dra ut på det, så tar vi lite varje dag. Första bilden ( ovanför) visar en vacker utsikt en vanlig dag på Mallorca. Är jag sarkastisk? ABSOLUT INTE!!! Har ni en aning om hur avkopplande det är att bara ligga och slöa under ett parasoll?

Poolanläggningen var helt ok. The understatement of the year!! 

Nu hade vi ju liiiite skilda åsikter om vad man skulle ha för solskyddsfaktor på sig. Jag körde med 30 och A? Tja han hade nog deo under armarna...

Tröttnade man på kakel, så kunde man ju borra ner fötterna i sanden alldles i närheten.

Jag är inte vacker, men jag är sällsynt.

Rynkan i pannan beror på att jag ligger och funderar på om man kan söka asyl på Mallorca och ange svensk vinter som skäl för uppehållstillstånd...

Det tog en evighet att ladda upp bilderna, så vi tar resten en annan dag.

Definitivt första riktiga höstdagen. Kall och klar luft, men jag lever på minnet av det varma vattnet på mallorca...