Jag brukar bli lite gråtmild vid den här tiden på året, men det känns extra pissigt i år, eftersom det är tioårs-"jubileum". Jag minns tydligt hur de skruvade upp radioapparaterna till obehaglig volym, för att rapportera att Anna Lindh hade blivit knivmördad. Jag kunde inte ha brytt mig mindre än vad jag gjorde, för min huvudvärk efter stroken var vitglödgande och jag ville bara att det skulle vara tyst på avdelningen.
Det är inte bara årsdagen som gör att jag minns, utan också för att det är svamptider. För mig är det en rikedom att bo här och jag hade förmodligen inte gjort det om det inte hade varit för granne N. Jag tänker på henne varenda gång jag går i svampskogen i september. "Granne " M slängde allt hon hade för att ta hand om hund och allt akut när jag kom in i ambulans, men N drog ett jättelass här hemma. Hon, som var helt ovan vid andra djur än hundar, fick kasta sig in i skötsel av bl a får och höns." Granne" M fanns där som bakjour, men bodde för långt bort för att ta hand om det dagliga. N skötte inte bara om "farmen", hon skjutsade mig dessutom till alla möjliga och omöjliga ställen som jag inte fick åka till med färdtjänsten. Det funkar inte riktigt att ringa efter en taxi och säga att man "står på Lantmännen och vill ha hem en rullator och 200 kilo hönsfoder, men jag är inte "strakbent" utan kan sitta i baksätet".
Mitt liv förändrades till det sämre i ett enda slag(-anfall hihi), men jag lärde mig i alla fall hur viktiga goda vänner och grannar är. Jag visste redan innan hur bra vänner jag hade, men nu blev det klart som korvspad hur lite jag klarade av utan dem.
Jag har kommit långt sedan rullator och kräkningar efter en promenad på 200 meter, men de kvarvarande handikappen syns inte. Just därför kan man få höra kommentare om att "man borde kunna ta ett arbete igen". Det var faktiskt inte jag som ansökte om pension ( ej tidsbegränsad sjukersättning) utan FK som sa att jag "aldrig skulle komma tillbaka igen". Det var rätt knäckande att få höra det vid 45 års ålder och det har ju definitivt påverkat mitt liv, inte minst ekonomiskt. Jag försöker leva mitt liv så gott jag kan, men det blir som sagt lite gråtmilt vid den här tiden på året.
Det kommer att gå åt mycket hushållspapper idag..