Det finns information som inte tillför något nytt alls.

"Jag kom aldrig igår."

INTE?! Jag trodde precis att jag såg dig skymta förbi i min garderob...

"Säljes endast till seriös köpare."

Jag är helt och hållet oseriös och det berättar jag för dig nu när jag är och tittar på hunden/hästen/bilen.

"Sökes - hundvakt/snickare/rörmokare/allmänt händig. Betalning enligt överenskommelse.

Är det vanligt att man gör något UTAN att vara överens om betalningen?! Blir det någon betalning av så är den väl förmodligen överenskommen.

Och så var det, det där som jag har skrivit flera gånger om.

Säljes - representativ villa.

Representativ för vad!? 

Mitt hus är helt och hållet representativt för en fattig sjukpensionär. Massor av skavanker och inga pengar att reparera för.

Den där sista meningen lät som om den handlade om mig personligen....

JIIHAA!!

Idag har Lilla And och jag varit ute på en tur. Och jag satt PÅ henne!!

God bless IKEA!

Och det gjorde inte de här små gynnarna heller.

Det syns väl inte så bra, men det är faktiskt två sniglar. Fläckiga och fina, men det är faktiskt SEXTONDE FEBRUARI!! Men som skrivet är - Jag klagar INTE. 6 plusgrader och snöfritt.

Hurrahurra.

På Blocket idag är det någon som säljer en " Blandras chaufför"! Det är ju tur att de har satt in ett foto också! Av en schäfer....

I går var jag på IKEA och shoppade lite.

"ALLA har en Bekväm kökspall i stallet!!" var det jag hade hört.

Det var ju bara att inse att utan en sådan skulle jag ALDRIG ta mig upp utan hjälp. Jag var inte så säker på att det skulle gå med pall heller, men det var ju värt ett försök. Idag skruvade jag lite och tog sedan upp Lilla And från hagen. Poetess blev väl inte så där jätteglad över att vara kvar ensam, men hon skrek ju inte hjärtskärande i alla fall, så det skulle nog gå bra att komma iväg. Lilla And har jag ju inte ridit ut själv på någon gång.

Vi har ju konstaterat att det inte går att binda upp Lilla And så för att spara de få telefonstolpar som finns kvar ( se tidigare inlägg..) hade jag tagit fram sadel och träns och lagt det bredvid pallen. Det var inte helt lätt att klara av att sadla när hon snurrade runt. Hur FAN klarade jag av det för 40 år sedan??!! En sadel väger SKITmycket!! Det är så mycket annat som man har lyckats göra mindre och lättare, mobiltelefoner ( min första som satt i bilen vägde ca 3 kg och hade en riktig lur! ), kameror ( de första som kom var ju stora som skokartonger med lös blixt med fosforpulver eller nåt) , datorer ( de första tog upp hela rum med rullar som snurrade runt och TV-apparatersom visserligen har fått bredare bildskärm, men de är inte en halvmeter tjocka längre. Varför kan man då inte tillverka lättare sadlar!!??  

Det är ju en sak om man ska sadla en liten ponny där manken befinner sig under hakan ( på mig..) men med en häst som är 1 och 60 så måste jag lyfta sadeln en bra bit över huvudet ( på mig..) för att kunna lägga på den.

Jag lyckades i alla fall till slut att få på alla mojänger och spänna alla remmar och tåtar.

Dags då för att inviga pallen.

Det gick rätt bra först. Lilla And verkade inte bli så skärrad över Bekväm kökspall som hon blev över mitt hembygge till ekbänk. Hon höll sig bra i närhet utan att vrida ut rumpan.

Jag klev upp på pallen och konstaterade att jag faktiskt kom längre upp än om jag stod på marken. Fast det hade ju stämt om jag hade ställt mig på en trasmatta också.. Och jag hade inte kommit tillräckligt högt för att ta mig upp i sadeln då heller.. Om det här skulle gå helt smärtfritt så måste jag komma tillräckligt högt upp för att "bara" kunna "svinga" högerbenet över ryggen.Nu kom jag bara högt nog för att kunna sätta foten i stigbygeln utan att behöva lyfta benet över huvudet ( på mig..). Jag gjorde i alla fall "ett frest" ( min styvfars uttryck). Jag satte vänster fot i stigbygeln och tryckte iväg med högerfoten. Då gjorde Lilla And det också. Tryckte iväg med foten alltså. Hon gjorde absolut inget skutt eller något farligt ( för alla andra än mig..)utan tog bara ett litet steg framåt. När jag hänger där med vänster fot i stigbygeln och ett inte alls fast grepp i sadeln så tänker hon nog att eftersom det hade blivit lite tyngre i sadeln så hade jag nog kommit upp och vi kunde ge oss åstad. Jag hade inte kommit upp. I alla fall inte i sittande position. Jag hängde och klängde och trodde nog ett tag att det skulle gå bra. Jagkommeruppjagkommeruppjagkommeruppjagkommer INTE upp och trillade sedan av. Jag landade på ändalykten och var i det ögonblicket helt säker på att hon skulle trampa ner mig, sparka mig i huvudet, skena ner till Rockneby och göra mig till stort åtlöje. Naturligtvis var det sista värst.

Inget av detta hände. Hon stannade direkt och tittade förundrat på mig."Vad i alla sina dar gör du där nere?"

Jag gav upp för den här gången, men eftersom jag redan på IKEA tyckte att Bekväm kökspall såg lite futtig ut, så köpte jag även en Bekväm trappstege. Den ska monteras i morgon så får vi se om det går bättre.

Nu tror jag ju inte det, men man kan ju hoppas..

Jag läste de två största nyheterna på Microsoft News.

"Coronaviruset större hot än terrorism!"

"Ballerinakexen kommer att bli dyrare!!"

Ibland tror jag att de som skriver om nyheterna inte är riktigt kloka.

Ibland är jag helt säker...

Igår började det blåsa något rent hiskeligt. Pappa Ch ringde på kvällen och undrade om de skulle komma hit och hjälpa till att ta in hästarna. Jag sa att jag inte tyckte att det behövdes, för de verkade inte reagera så mycket på blåsten. Det tog inte lång tid efter det innan det började regna. Mycket! Massor! Efter att det kändes som om det var syndafloden som var på väg ner, så bestämde jag mig för att ta in hästarna i alla fall. Jag gick ut 23.00 och förbarmade mig över dem. De blev mycket tacksamma och samarbetade väl på ingången. 

Ikväll tog vi det säkra före det osäkra och gick in redan när det var skymning ute. Det ska komma regn i natt också, men eftersom jag redan har förberett och tagit in hästarna så blir det nog inga större mängder vatten...

Nu ska jag ut och ge dem lite nattamat.

Det är lite mysigt faktiskt..

...känner man att man är kissnödig och tänker att man nog ska gå på toaletten innan man tar livet av sig och så kommer man ju upp i alla fall och när man är nykissad så ser ju livet helt annorlunda ut!

.....är när man ligger kvar i sängen och undrar om man kan uppbåda tillräckligt med energi för att åtminstone kunna ta sig upp och gå ut på logen och hänga sig..

Igår var det dags för veckans cirkelfyspass på Friskis. 

Och just igår hade tränaren T bestämt sig för att vi skulle träna insidan av låren extra mycket....

What a coincidence!!!

Det var kettlebellsvingar med särade ben.

Det var knäböj med beansack och stanna i nigande pose i 5 sek. JÄTTELÅNG TID!!!

Och lite andra övningar där andra delar av benen var inblandade.

Fast jag antar att det var vad jag behövde, för idag mådde jag rätt bra när jag vaknade.

Eftersom det var full snöstorm här i går, så fick pållarna stå inne inatt. När jag kom in till Kalmar så var det så klart barmark där, men här kom det 4-5 cm.

När jag skulle släppa ut dem idag så lät jag Lilla And stå kvar inne medan jag tog ut Poetess. Jag har tagit dem två och två förut, men de måste ju vänja sig vid att vara kvar inne en och en. Lilla And vande sig så bra idag att karbinhaken hade brustit när jag kom upp för att hämta henne...

Nu ska det i alla fall vara uppehåll några dagar så att de kan vara ute. Fast jag har köpt fler grimskaft ändå...

Högst egendomligt vad många muskler man har i benen som man inte märker av i vanliga fall....

Så har jag då bestigit Mount Everest. Eller ja, kanske inte riktigt, men nästan. Jag har lyckats ta mig upp på den andra hästen, Nice and Cosy. Jag skulle nog vilja påstå att det är mest "and" med henne och inte så mycket "Nice" eller "Cosy". Medelst en bänk och en stark person som lyckades få henne att stå still vid densamma, lyckades jag ta mig till sittande position. PÅ hästen. I sadeln. En ren bedrift som inte hade klarats av på egen hand.

Nu hade jag alltså fått besök igen av dem som jag har tagit hit hästarna åt. Nu skulle mamman F och jag ta en tur. Igår band vi upp "Lilla And" vid en avkapad telefonstolpe som jag trodde var fast förankrad i marken. Efter att "Lilla And" hade lyckats dra upp stolpen hel och hållen ur marken drog hon iväg en bit med stolpen hängande i spännbanden/grimskaftet/grimman. Det var lite svettigt ett tag innan jag såg att spännbanden runt stolpen var på väg att glida av och det gjorde de så att stolpen föll av. Med hjälp av lite godis så var det ingen större match att få tag på henne. Om det berodde på godiset eller på att den andra hästen fortfarande stod förankrad på gårdsplanen vet jag inte. Förmodligen det sistnämnda.

Idag hade vi förberett en plats vid en stadig björk i stället. Det har blåst rätt rejäl idag.... Efter att hon hade försökt att även dra upp björken med roten ( den är cirkus 70 cm i omkrets...) så fick det bli "hålla-i" i stället. Hon gav inte direkt intryck att vara den "tanthäst" som var önskvärd. Det var i alla fall ingen i den besökande familjen som hade lust att vara den första som satt upp på det fuxfärgade vidundret. Jag sa att om mamma F ville rida så kunde jag ju leda "Lilla And" för det var ju inte så kul att rida ut själv. Jag gick in för att byta skor och insåg att det inte fanns någon riktigt bra anledning till varför jag skulle LEDA runt henne. Det var ju inte för att jag eventuellt skulle behöva hjälpa mamma F som jag skulle gå, utan för att det inte var någon som ville/vågade rida "Lilla And". Men det var ju JAG som skulle rida henne, så det fanns väl ingen anledning till att JAG skulle leda henne för att ingen ANNAN ville rida.

Varför inte erkänna rakt av! Jag var skiträdd! Fast det var ju så ologiskt att jag skulle leda henne att jag inte hade kunnat låta bli att skämmas efteråt. Sagt och gjort - bytte inte bara skor utan tog även fram hjälmen. Sadlade och tränsade detta eldsprutande monster och fick som sagt hjälp av Pappa Ch att ta mig upp. MYCKET graciöst! Smidig som ett kylskåp...

F och jag gav oss iväg på en tur runt kvarteret. Det var den jag skulle ha ridit igår,men jag kom som bekant inte så långt. Kanske skulle det gå bättre idag när bägge hästarna fick vara med. Igår blev det taktning hela sträckan och det blev det faktiskt inte idag, men eftersom "Lilla And" är MYCKET högre än Poetess ( minst en meter! ) så gick hon lite fortare med sina långa ben. Poetess kom lite efter vid starten så jag gjorde halt med  "Lilla And". Dvs försökte. Hon ville inte alls stå still utan sparkade bakut.. Det var verkligen ingen jättespark, för då hade jag aldrig suttit kvar, men det fick i alla fall min puls att gå upp med 300 slag och jag undrade hur det här skulle gå. F och Poetess kom ifatt och vi drog åstad i full karriär. Dvs långsam skritt. Fast Poetess fick pinna på för att hålla jämna steg. Det kändes konstigt nog rätt bra på "Lilla And". Hon skyggade inte för vattenpölar, brydde sig inte ett dugg om alla timmerstaplar som låg precis vid vägen och jag började tro att det nog inte skulle bli några problem.

Då kom vi fram till ett ( av massor ) jakttorn som förmodligen var ett jättefarligt djur som åt hästar till lunch. Antagligen var det skynket som jägarna hade satt dit runt plattformen och som fladdrade lite som var superfarligt. Eller också var det bara hästkräket som ville säga att "du-ska-inte-tro-att-det-är-du-som-bestämmer"!!! Vi kom inte förbi och jag föreslog att F och Poetess skulle försöka gå först. F sa att vi kunde sitta av och leda förbi, men det hade bara resluterat i att jag hade fått gå hela vägen hem eftersom jag inte skulle fixa att ta mig upp igen utan pall/bänk/stege/lyftkran. F satt i alla fall av, ledde Poetess förbi och då gick mitt ök förbi också. F hade därefter inga större problem med att ta sig upp (RESPEKT!!! ) och vi fortsatte framåt. Vi försökte oss på lite trav ( fem steg för mig...) och F fick då bevisligen se att "Lilla And" faktiskt sparkade bakut. Det som hände hemma var det ingen som såg, så hade jag bara refererat till det så hade ingen trott mig.

När vi kom hem hade pappa Ch tänt i grillen och det låg rök över hela vägen vid gårdsplanen... Kan ni något om hästar? Tycker de om rök? Tror ni att vi kunde rida in på gårdsplanen? Tja, nu pratar vi inte mer om det.

Nu skulle sonen J rida och för att det inte skulle bli tråkigt för någon av hästarna så red jag med när mamma F ledde Poetess.

- "Vad fan menar ni!!?? Vi har kånkat runt på er en dryg halvmil. Ska vi ta EN RUNDA TILL??!!"

Detta blev alltså inte sagt av någon i familjen S utan det var två urirriterade hästar som gjorde gemensam sak av protesten. Vi tog oss i alla fall en tur runt så att J fick känna på och sedan vände vi hem. Det hade slutat ryka och blivit glöd på grillen så vi lyckades dessutom ta oss ända in på gårdsplanen.

Korven var god.

Jag undrar om det var hästkött i den..

Nä, ok, de är inte mina, men det är väl meningen att jag ska ta ansvar för dem. BIG MISTAKE!!!

En bekant till mig som försökte få mig att börja rida för ett par år sedan sa att det inte var några problem om det "hade gått några år. Det är som att cykla."

Det jag kan säga är att jag inte har försökt mig på något tvåhjuligt fordon sedan stroken 2003. Visserligen har inte hästar två hjul, utan fyra fötter, men man behöver nog lika mycket balans ändå,

Jag har knappt sett en häst på vykort på 25 år men det där som folk säger om hästar att de " bits i framänden och sparkas där bak" stämmer bara delvis.

De är livsfarliga i mitten också. Det är nämligen där man ska sitta....Typ.

Hästar har tänder som pirayor och bär förmodligen "Doc-Martens-stålskodda-skinheads-sparka-ner-gamla-tanter-kängor där bak. Förmodligen - för jag har inte sett dem, men jag drömde om dem i natt.

Det blev lite knalt med sömnen.

De gigantiska odjuren ( MINST 2 och en halvmeter i mankhöjd!!! ) kom igår och ställdes direkt i den hage som de ska bebo ett tag framöver tills det kommer ett beslut på slutgiltig yta. De har också fått en innebox, men den är lite liten för två vidunder, men den är också temporär. Dock MYCKET välbyggd.

Jag har som sagt sovit lite dåligt i natt och i dag på morgonen var jag helt skräckslagen. De skulle hanteras på något sätt. Kanske ta in dem från hagen och vänja dem vid platsen för mat och pyssel? Kanske rida en sväng? Bara för att se om jag kom ihåg någon liten atom sedan sist jag äntrade en häst.

Tja, ta in dem från hagen verkade ju som en bra början. De här hästarna verkade hemma hos ägaren som de gamla öken/gunghästar som jag kanske eller kanske inte skulle klara av att rida på. 

Nu var de inte hemma hos hästkarlsägaren.... Om jag säger så....

Lyckades i alla fall få fast dem i grimskaften och hålla i dem bägge två medan jag lossade elstängseltrådarna och hivade dem åt sidan. Trådarna då alltså, inte hästarna. De hivade sig själva när de skulle ta sig ut två i bredd och samtidigt leka "inte nudda tråden".

Vi tog oss faktiskt upp till gårdsplanen och traktorgaraget utan några större katastrofer, men de talade tydligt om att de INTE var vana vid allt som fanns här. Visst, det finns en massa grejer hemma hos ägaren också, men inte DEN traktorn eller DET staketet eller DE lukterna av får/älg/höns/skog. Det blev lite vidgade närborrar och lite frust och en bred svettrand på ryggen. De första två på hästarna och det sista på mig.

Jag släppte in dem i traktorgarageboxen där jag hade förberett med lite Betfor. LITE Betfor. Dessa kusar har inte motionerat så många fler muskler än tugg dito. INTE magerlagda.

När jag trodde att de hade insett att det här ändå verkar vara ett ganska bra ställe så att de kanske inte skulle springa till skogs efter att de hade slängt av mig, utan springa hem och vänta på en belöning efter väl förrättat värv för att se till att ambulansförarna hålls sysselsatta, tog jag ut Apaloosakorsningen Poetess, band upp henne i den anordning jag hade fixat i en gigantisk björk. Det skulle enligt uppgift inte vara några som helst problem att ta ut bara den  ena och låta den andra vara kvar i hagen/boxen/frysboxen... Tja det blev lite högljutt ett tag men inga större utbrott, men det där med att stå stilla medan jag sadlade var det sämre beställt med.

Det var hiskeligt vad remmar och tåtar det är på sådan där.

När allt det var klart så kom vi fram till den lilla detaljen med att sitta upp. Det är ett helt felaktigt uttryck!! Man ska visserligen sitta när man väl kommer upp, men det som försiggår innan har INGENTING med SITTA att göra. Klättra, klänga, svära, försöka att få henne att stå precis så stilla som hade behövts för att jag skulle kunna ta mig upp. Jag har hört att det numer brukas pallar vid dessa tillfällen även på finare ridskolor. Eller kanske just där. Jag ledde henne runt och letade efter något att kliva på. Det enda jag hittade var en trappstege och där gick gränsen till och med för mig. Till sist kom jag på bänken som jag har gjort av en ekyta på två kubbar av gran.

Hur får man en häst att stå still mot en bänk när man själv står på bänken och inte kan knuffa intill den från andra sidan?

Nåja, till sist lyckades jag i alla fall komma upp på ryggen av henne. Stod hon inte stilla när jag skulle upp på henne så kan jag meddela att hon gjorde det ännu mindre när jag satt i sadeln....

Nice and cosy ( den andra hästen. HELT missvisande namn) kom med glada tillrop innanför dörren där hon instruerade Poetess hur hon skulle hiva av mig så att de kunde ägna sig åt något roligare. Poetiss svarade att hon skulle göra så gott hon kunde så fort det gick. 

Jag lyckades få in fötterna i de där metallgrejerna som är meningen att man ska ha fötter i. Tror jag. Jag tror även att de heter stigbyglar.

Ni som inte kan så mycket om hästar känner nog i alla fall till de olika gångsätten skritt, trav och galopp. Ni som är lite mer bevandrade känner också till TAKTA. Det var det vi gjorde i drygt 4 km. Utom när hon röck tyglarna ur händerna på mig. Efter några gånger var jag beredd och höll emot och då gick hon över till en annan taktik. Börja backa. Rakt ner utanför vägen. Ibland var det skog. Ibland var det diken...

Mina vilt viftande vader gjorde inte mycket skillnad. Jag hade tänkt att vi skulle rida runt kvarteret, en dryg halvmil. Tanken med det var att det inte skulle bli någon "hemrush", utan att det skulle ske i sansad takt. Poetess hade inte samma tänk. Efter drygt 2 km gav hon fan i vad jag tyckte, stannade och började backa rakt mot ett djupt dike. Jag insåg att vi skulle rulla runt om hon hade fullföljt sina planer och gav upp. Jag vände runt och trodde att hon skulle få väldigt bråttom hem. Icke så. Hon taktade visserligen hem också och det räknas ju som att ha bråttom, men hon stannade lika ofta och backade. Till och med när vi hade 150 meter kvar hem och hon såg husen så stannade hon.

Jag hade nog någon tanke att jag skulle klara av att trava och rida lätt någon kortare bit i alla fall. Nu upptäckte jag det där med att det finns faror även på mitten av hästen. När man "rider lätt" så ska man resa sig upp och sätta sig ner i sadeln i takt med hästen. Det gjorde inte jag. Vad som händer när man reser sig upp är att hästen fortsätter att förflytta sig framåt fast jag inte har rumpan fast (nåja..) förankrad i sadeln. Man ska alltså förflytta sig upp och ner och samtidigt hålla koll på förflyttningen framåt som hästen ägnar sig åt. Det gjorde inte jag. Alls.

Jag trillade i alla fall inte av, men det där med trav får nog anstå. Eller helt utgå..

Hon var helt löddrig när vi kom hem. Och det var jag också....

Jag fick ut Nice och in bägge i hagen, tackade Gud innerligt att jag fortfarande levde med bägge lårbenshalsarna i behåll och gick in för att skriva det här.