Så har jag då bestigit Mount Everest. Eller ja, kanske inte riktigt, men nästan. Jag har lyckats ta mig upp på den andra hästen, Nice and Cosy. Jag skulle nog vilja påstå att det är mest "and" med henne och inte så mycket "Nice" eller "Cosy". Medelst en bänk och en stark person som lyckades få henne att stå still vid densamma, lyckades jag ta mig till sittande position. PÅ hästen. I sadeln. En ren bedrift som inte hade klarats av på egen hand.
Nu hade jag alltså fått besök igen av dem som jag har tagit hit hästarna åt. Nu skulle mamman F och jag ta en tur. Igår band vi upp "Lilla And" vid en avkapad telefonstolpe som jag trodde var fast förankrad i marken. Efter att "Lilla And" hade lyckats dra upp stolpen hel och hållen ur marken drog hon iväg en bit med stolpen hängande i spännbanden/grimskaftet/grimman. Det var lite svettigt ett tag innan jag såg att spännbanden runt stolpen var på väg att glida av och det gjorde de så att stolpen föll av. Med hjälp av lite godis så var det ingen större match att få tag på henne. Om det berodde på godiset eller på att den andra hästen fortfarande stod förankrad på gårdsplanen vet jag inte. Förmodligen det sistnämnda.
Idag hade vi förberett en plats vid en stadig björk i stället. Det har blåst rätt rejäl idag.... Efter att hon hade försökt att även dra upp björken med roten ( den är cirkus 70 cm i omkrets...) så fick det bli "hålla-i" i stället. Hon gav inte direkt intryck att vara den "tanthäst" som var önskvärd. Det var i alla fall ingen i den besökande familjen som hade lust att vara den första som satt upp på det fuxfärgade vidundret. Jag sa att om mamma F ville rida så kunde jag ju leda "Lilla And" för det var ju inte så kul att rida ut själv. Jag gick in för att byta skor och insåg att det inte fanns någon riktigt bra anledning till varför jag skulle LEDA runt henne. Det var ju inte för att jag eventuellt skulle behöva hjälpa mamma F som jag skulle gå, utan för att det inte var någon som ville/vågade rida "Lilla And". Men det var ju JAG som skulle rida henne, så det fanns väl ingen anledning till att JAG skulle leda henne för att ingen ANNAN ville rida.
Varför inte erkänna rakt av! Jag var skiträdd! Fast det var ju så ologiskt att jag skulle leda henne att jag inte hade kunnat låta bli att skämmas efteråt. Sagt och gjort - bytte inte bara skor utan tog även fram hjälmen. Sadlade och tränsade detta eldsprutande monster och fick som sagt hjälp av Pappa Ch att ta mig upp. MYCKET graciöst! Smidig som ett kylskåp...
F och jag gav oss iväg på en tur runt kvarteret. Det var den jag skulle ha ridit igår,men jag kom som bekant inte så långt. Kanske skulle det gå bättre idag när bägge hästarna fick vara med. Igår blev det taktning hela sträckan och det blev det faktiskt inte idag, men eftersom "Lilla And" är MYCKET högre än Poetess ( minst en meter! ) så gick hon lite fortare med sina långa ben. Poetess kom lite efter vid starten så jag gjorde halt med "Lilla And". Dvs försökte. Hon ville inte alls stå still utan sparkade bakut.. Det var verkligen ingen jättespark, för då hade jag aldrig suttit kvar, men det fick i alla fall min puls att gå upp med 300 slag och jag undrade hur det här skulle gå. F och Poetess kom ifatt och vi drog åstad i full karriär. Dvs långsam skritt. Fast Poetess fick pinna på för att hålla jämna steg. Det kändes konstigt nog rätt bra på "Lilla And". Hon skyggade inte för vattenpölar, brydde sig inte ett dugg om alla timmerstaplar som låg precis vid vägen och jag började tro att det nog inte skulle bli några problem.
Då kom vi fram till ett ( av massor ) jakttorn som förmodligen var ett jättefarligt djur som åt hästar till lunch. Antagligen var det skynket som jägarna hade satt dit runt plattformen och som fladdrade lite som var superfarligt. Eller också var det bara hästkräket som ville säga att "du-ska-inte-tro-att-det-är-du-som-bestämmer"!!! Vi kom inte förbi och jag föreslog att F och Poetess skulle försöka gå först. F sa att vi kunde sitta av och leda förbi, men det hade bara resluterat i att jag hade fått gå hela vägen hem eftersom jag inte skulle fixa att ta mig upp igen utan pall/bänk/stege/lyftkran. F satt i alla fall av, ledde Poetess förbi och då gick mitt ök förbi också. F hade därefter inga större problem med att ta sig upp (RESPEKT!!! ) och vi fortsatte framåt. Vi försökte oss på lite trav ( fem steg för mig...) och F fick då bevisligen se att "Lilla And" faktiskt sparkade bakut. Det som hände hemma var det ingen som såg, så hade jag bara refererat till det så hade ingen trott mig.
När vi kom hem hade pappa Ch tänt i grillen och det låg rök över hela vägen vid gårdsplanen... Kan ni något om hästar? Tycker de om rök? Tror ni att vi kunde rida in på gårdsplanen? Tja, nu pratar vi inte mer om det.
Nu skulle sonen J rida och för att det inte skulle bli tråkigt för någon av hästarna så red jag med när mamma F ledde Poetess.
- "Vad fan menar ni!!?? Vi har kånkat runt på er en dryg halvmil. Ska vi ta EN RUNDA TILL??!!"
Detta blev alltså inte sagt av någon i familjen S utan det var två urirriterade hästar som gjorde gemensam sak av protesten. Vi tog oss i alla fall en tur runt så att J fick känna på och sedan vände vi hem. Det hade slutat ryka och blivit glöd på grillen så vi lyckades dessutom ta oss ända in på gårdsplanen.
Korven var god.
Jag undrar om det var hästkött i den..