Överskriften kan ju förleda någon att tro, att jag söp till det på Valborg och att det är därför det har varit tyst här i dagboken. Icke så. Valborgsmässoafton spenderades härhemma i lugn och ro och första maj intogs vårmiddag i familjekretsen. Endast Ramlösa. Anledningen till att det har varit tyst i dagboken är , som vanligt den här tiden på året, att det har åskat. Det är bara att dra ur alla sladdar och titta oroligt på äggkläckarna som man inte kan dra ur. Nej, det jag undrar över är det som hände igår. Strax efter hemkomsten, så fick jag så fruktansvärt ont nedanför min vänstra höft att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Det kändes som om jag hade halkat på en isfläck, drattat omkull på allvar och krossat en bit av benet, eller blivit sparkad av en häst, eller blivit vådaskjuten av någon, eller något annat uppmuntrande. Eftersom Imse hade varit hemma ensam när jag smorde kråset (mor skickade med sin överblivna fläskfilé hem till Imse), så var det dags för en låååång runda med henne. Det var med andra ord inte en chans att jag skulle kunna lägga mig ner och pipsilla. Jag linkade runt en lång runda med henne och hon undrade nog varför det gick så långsamt. Väl hemma gick jag och lade mig, men det blev inte bättre av det. Jag hade ont vilken sida jag än låg på. Natten blev inte bättre den. Jag hade så fruktansvärt ont att det var en pina att ligga i sängen. Vid midnatt  gick jag upp och tog lite kemikalier. Det hjälpte i alla fall så pass, att jag somnade. Idag på morgonen var det bättre, men jag har fortfarande ont. Långpromenaden gick i låååångsamt tempo. Jag hade tänkt vara aktiv i dag, men det enda som har aktiverats är tycka-synd-om-mig-själv-tänkandet. Om jag bara visste var det kom ifrån.

Imse tyckte så klart att det var rysligt tråkigt med en matte som gick och lade sig, så hon tog upp en ny hobby. Trädgårdsskötsel.

"Det var ett sabla gnäll. Jag lämnade i alla fall kvar krukan på trappen. Ska du gnälla så går jag ut."