Nu har jag varit iväg med mitt jättelass till tippen. Jag ska väl inte påstå att jag var frestad att ta med alltihop hem igen, för när man ser allt skräp utanför huset, så kan jag inte alls förstå varför jag inte har slängt det för länge sedan.

Varför sparar man till exempel ett par byxor som är så här trasiga?

Marie och jag var i London för sisådär en 12 år sedan. Vi hittade en byxförsäljare på en marknad och han hade en massa roliga färger på mjukisbyxor. Jag köpte två par och Marie ett. När jag fick min stroke 2003, så fick jag inte med mig så mycket kläder (inga!) i ambulansen. När Marie kom upp dagen efter, så hade hon med sig lite kläder. Hon hade bara tagit det som låg överst. Dessa. Lika trasiga då som nu. Nu är det väl inte av "sentimental reasons" som jag har sparat dem, utan för att det alltid är bra att ha sådana när man ska måla eller cementera eller mocka skit eller.... Det är bara att jag tar ju aldrig fram dem när jag ska måla!!! Jag tar ett par andra byxor som får färgfläckar och som jag sparar för att det kan vara bra när man ska måla, som jag inte tar fram när jag ska cementera utan tar fram ett par andra byxor... Ja, ni förstår. Jag gick igenom mina t-shirts som jag hade sparat av samma skäl. Jag fick ihop 15 (FEMTON!!) stycken som var lite trasiga eller färgfläckade eller sneda och vinda. Byxorna åkte på tippen, men tröjorna har jag sparat i en hög på garderobsgolvet. Det KAN ju vara bra att ha om man ska måla....

Varför har jag sparat ett badlakan som är så här slitet?

Det GÅR ju att torka sig på det i alla fall. Det kan ju vara bra om man ska bada hundar eller torka blöta lamm eller slå in något ömtåligt vid en transport eller.... Det är bara det, att efter tvätten, så åker det upp på hyllan bland de andra badlakanen. Sedan när jag ska till lasarettsbadet, så sliter jag ner ett från hyllan. Oops. När de andra tanterna ser det, så startar de en insamling till förmån för fattiga flickor. (Förresten. DET var ju ingen dum idé. Jag kanske skulle sparat det.) Näe. Nu är det på tippen.

Den här var alldeles hel, men jag slängde den ändå.

Om jag hade en svart tröja och ett par svarta byxor, så var det rätt så snyggt med den här över. För 25 (tjugofem!!) år sedan. Och ja, jag har virkat den själv. The thing is no more.

Den här stickade min mor för drygt 40 (fyrtio!!) år sedan. Jag fick en blå, och min syster fick en vit.

Nu är det inte så att jag har samma storlek nu som då, men tröjan har blivit så uttöjd, att den påminde om schalen på förra bilden. Det gjorde att jag faktiskt kunde ha den, men den är faktiskt inte saknad.

Varför sparar man en maläten olle?

Jag vet faktiskt inte, men nu är den slängd i alla fall.

I ett bortglömt hörn av trädgården (fårhagen) hittade jag ett litet förskrämt vårtecken.

Det är väl ungefär så här överväldigad jag känner mig.....