Nu är jag hemkommen från en låååång utflykt. Det är ju så här, att efter stroken så får jag inte köra bil och då blir det lite omständigt om jag ska någonstans. Speciellt om "någonstans" ligger låååångt härifrån. Den här gången blev det tåg och nu är jag i alla fall hemkommen igen. Med i bagaget hade jag ägg. FIIIIINA ägg. Rasen finns, men är inte så vanlig i Sverige, men de här färgerna tror jag faktiskt att jag är ensam om.  Nu har ju egentligen inte ens jag de här färgerna. ÄN!! Det enda jag har, är några ägg som ska in i kläckaren när de har acklimatiserat sig. Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken och det är mycket som kan bli tokigt med befruktning, kläckning och livskraft. Kanske kan jag längre fram säga att jag har dem och kanske kan jag ännu längre fram säga att jag får ägg från dem. Om nu inte alla blir tuppar.... Ja, ni vet hur det är. Just nu är jag väl rätt vidskeplig. Och inte bara det. Jag är fruktansvärt trött också. Och frusen. Om inte jag eldar varje dag, så blir det kallt härinne. Våren till trots, så är det ingen värme precis och nätterna har varit kalla nu. Nu handlar det bara om att brassa ved och krypa till kojs.