Idag har det stått öppet till alla hönshus. Det är bara de vuxna hönsen i den gröna boden och Jättarna som har vågat sig ut. Hönsen i boden tillbringade mesta tiden UNDER boden, för där finns det ju ingen snö, men Jättarna hade en annan strategi. De testade snön lite försiktigt och när de hade bajsat lite, så kunde man låtsas att det var en bit barmark och gå lite längre ut. De lyckades ta sig ända till lekstugan och där flög de upp på verandaräcket. Dvärkochinen i lekstugan trängdes bara i dörren.
När jag bar in ved, så hör jag plötsligt ett fasligt oväsen borta vid lekstugan. När jag springande (så gott det nu gick i tung snö) kom bort dit, så visade det sig att Imse hade förvandlats till en killerdog. Nåja, dvärgkochintuppen var visserligen inte död, men han var dödsförskräckt. Imse fick sig en rejäl åthutning och en vante kastad i rumpan. Hon blev dödsförskräckt och sprang in till fåren och kalven. Hon var inte alls intresserad av att komma till den där dumma matten. Jag försökte locka på henne och förbannade min dumhet, men hon MÅSTE lära sig att hönsen är ajabaja. Jag gick in och tärnade lite skinka som var över sedan pajbakningen och tog med mig ut. När jag närmade mig Imse, så kröp hon under den gröna boden. Jag la en bit skinka precis bredvid boden och gick tillbaka ut ur hagen och satte mig på en stol. Efter en liten stund kom hon och var fasligt inställsam. Vi blev sams igen och jag fortsatte att bära in ved.
I eftermiddags när jag skulle stänga in alla hönsen igen, så hade ett lass med dem fortfarande inte kommit fram från under-boden-tillhållet. Imse kröp in under boden och jag befarade ett nytt killerdogutbrott. Men si. Hon motade MYCKET försiktigt ut dem så att jag kunde fösa in dem i boden. Hon tog det mycket metodiskt, en i taget och var hela tiden helt lugn. Hon fick massor av beröm och lite skinka. Sedan gick jag bort till husvagnen för att stänga in Jättarna. När jag gick in för att kolla dem, så fattades det två stycken. Det hade Imse redan märkt. Hon kröp in under husvagnen och föste lugnt men bestämt ut dem så att jag kunde fösa in dem i husvagnen. Jag blev mycket imponerad, med tanke på hennes jakt-dödabeteende på förmiddagen. Jag har inte bestämt mig för om det är ett vallanlag eller ett grythundsanlag som ligger bakom. Helt klart var hon jättebra på att krypa in under boden och fösa ut höns. Det är ju snö nästan ända upp till väggarna, så jag hade inte kommit åt hönsen, ens om jag hade lagt mig raklång.
Sedan gick vi en låååång promenad och jag såg de första spåren av grävling. Jag hade ju tänkt att jag skulle ha fällan gillrad tills de vaknade ur vinterdvalan, men det är den inte. Jag försökte gräva fram den, men den är fastsatt med järnpinnar i marken och snön står över fällan. Jag ska ta och göra ett nytt försök i morgon, för är fällan gillrad nu när grävlingarna är extra hungriga efter vintern, så borde de gå i fällan.
Sista februari. En månad till avklarad.