Som hund är det vissa minimikrav man bör ställa på sin matte. Hon ska så klart vara snäll, men det finns andra saker, minst lika viktiga.
Hon ska vara lättlärd och lydig. Hon måste till exempel snabbt lära sig tecknet på att jag vill gå ut och kissa. Kan hon inte det, får hon acceptera att det blir mörka runda fläckar på köksmattorna. INTE mitt fel, det är matte som inte har lärt sig att se när två hårstrån på vänster öra precis vid ögat rör på sig.
Hon måste vara duktig på att öppna kylskåpsdörren. Denna kunskap är dock till ringa nytta om hon inte kan handla rätt i affären. Falukorv och köttbullar ska ner i kundvagnen först av allt. Sådana där saker som torrfoder gör det ingenting om hon glömmer. Det kan jag ha överseende med.
När vi har kastat bollen tretusensjuhundrafemtiofyra gånger, så ska hon inte krokna och ge upp, utan kasta en gång till. Om jag vill.
Hon ska ligga still i sängen, så att jag inte blir störd av jorbävningen när hon vänder på sig. När jag däremot fnattar runt som en jordekorre, så ska hon skratta så där rart och säga "Gullehunden", ÄVEN om klockan är 03.30.
Hon ska ge tusan i att flytta på stolen som jag ligger och sover under, även om det innebär att hon får sitta vid datorn i fyra timmar. Jag vill INTE bli störd när jag sover.
Det här är minimikrav. Klarar hon inte det är det tveksamt om hon ska ha hund.