Det blev en händelserik afton. När jag skulle gå ut med Imse för en kvällskiss, så var det någon som ropade på mig i mörkret bortifrån korsningen. Det var en idiot, förlåt ornitolog (ja, han har fått adressen hit till sidan så han kommer att läsa det här) som kom gående. Han hade lyckats köra fast i snön och det är ju inte så konstigt, problemet var att han inte riktigt visste var. Han fick följa med in och jag visade på kartan. Det var fortfarande oklart var bilen stod. Nu hade han redan ringt efter hjälp. Han hade ringt till en släkting som bodde SJU MIL härifrån. Han hade lite problem med mottagning på sin telefon (konstigt, så centralt som jag bor....), så han fick låna min hemtelefon och ringa till sin släkting. Släktingen var bara en mil härifrån, så det var bara att vänta. Idioten/ornitologen visste att han hade kört förbi ett hus där det stod en traktor parkerad. Jag sa att det nog måste vara jaktstugan i T-n, men han trodde inte att han hade varit åt det hållet. Jag sa att jag kunde försöka att dra upp honom med min traktor, men att jag inte kunde köra runt i skogen och leta. Nu skulle inte det behövas sa han, för han skulle hitta dit igen, fast det var låååångt. Vi väntade tills släktingen kom och sedan gav vi oss iväg, de i bilen och jag efter på traktorn. När jag hade kört en stund, tyckte jag att jag såg lite illa. Det var då jag upptäckte att jag hade glömt att byta tillbaka till vanliga glasögon efter att vi hade tittat på kartan. Läsglasögon är bra när man läser, men när man kör traktor i mörker.... Nåja, det var inte läge att vända, så jag körde vidare. Det var mycket riktigt långt att köra. Det är det om man kör i cirkel en mil i stället för att köra raka vägen 3 (TRE) kilometer från mitt hus. När vi kom fram till jaktstugan i T-n (som det naturligtvis var), så var vi tvungna att gå därifrån, för bilen var nerkörd så att det inte gick att komma förbi. Jag ville se hur det såg ut först, INNAN jag satte fast traktorn i en snödriva. Det kanske inte alls skulle gå att dra upp bilen med min lilla traktor. Här var det RIKTIGT långt att gå. Efter ett tag var jag tvungen att fråga, står du i en korsning? Jodå, det gjorde bilen. Den korsningen ligger ca 1500 meter från mitt hus.....Fast inte om man tar vägen runt halva Småland....
Släktingen som hade kommit hade med sig en bogserlina, och vi hade med oss varsin snöskyffel. När jag fick se hur bilen stod, så blev jag ännu mer tveksam om jag skulle kunna dra upp den, men jag var beredd att göra ett försök. Jag sa att jag måste gå tillbaka till traktorn och köra hela vägen runt till korsningen för att komma på rätt sida av bilen. Jag förvarnade om att det skulle ta tid att komma runt. Fast att det skulle ta såååå lång tid hade jag inte trott.
Jag gick tillbaka till jaktstugan och när jag närmar mig, så ser jag att jag hade glömt att släcka arbetsbelysningen bak. Jaha, alltså fick jag inte igång traktorn. Mörker. Totalt mörker. Jag ringde till goda grannen och frågade om han kunde komma med sin traktor. Dels för att starta min traktor, men också för att dra upp deras bil ur diket. Då hade lyset på hans traktor pajat och jag kan säga att det INTE var läge att köra utan lyse i den skogen. Men snäll som han är, så lastade han in startkablar och stark son i sin bil och kom ner till jaktstugan. Väl där, kör han fast i snön och blir hängande på underredet. Alltså, dikeskörd bil, död traktor och fastkörd bil. Det fanns ju en bil som var lös och fungerande, nämligen den som släktingen hade kommit med, men den var nu instängd av BÅDE en traktor och en bil. Vi gjorde en raid runt jaktstugan för att leta användbara saker, såsom snöskyffel, jutesäckar, ett lag från amerikanska fotbollsligan eller en bärgningsbil. Vi hittade inte något av detta. Vad vi hittade var en sopborste och några plankor. Det räckte inte. Jag blev desperat. Jag vågade inte ringa till någon mer, för det hade kanske slutat med att alla fordon inom en radie på två mil stod fastkörda i min skog. Jag gjorde ett sista , idiotiskt, försök att starta traktorn OCH DEN STARTADE. Jag skriver det igen. DEN STARTADE. Nu kunde jag ju dra loss honom. Dvs, jag HADE kunnat göra det om vi hade haft en bogserlina, men den fanns borta vid den andra dikeskörda bilen, tillsammans med snöskyfflarna. Alltså sätter jag mig i traktorn och kör långa vägen runt till den (första) dikeskörda bilen. När jag kommer dit finns det bara en man i bilen. Idioten, förlåt ornitologen, hade gått till jaktstugan för att hämta en fulladdad telefon. Förmodligen trodde de att jag hade gett fasen i dem. Efter att ha kopplat fast bogserlinan, tog det 30 sekunder innan hans bil var uppe ur diket. Det gick mycket lättare än vad jag trodde. Nu var det bara att ta sig tillbaka till jaktstugan och dra upp den andra bilen. Idioten/ornitologen hade blivit lätt förvånad när han kom tillbaka till jaktstugan. Det hade ju kommit fler dit medan han hade varit borta. När jag kom dit med traktorn, så fanns det fem personer, en traktor, två fungerande bilar, två snöskyfflar och en bogserlina, så nu gick det bättre att få upp den sista bilen. Vi anträdde vägen hem. Jag vill skicka ett meddelande till Idioten/ornitologen - Om du får lust att titta på pärlugglor igen, SÅ GÖR DET NÅGON ANNANSTANS.
Nu kommer meddelandet till jaktlaget. Utanför er jaktstuga ser det ut som om armén hade haft övning där, eller som om det hade varit raskravaller. Det har det alltså inte. Det har som nämnts ovan varit en traktor, tre bilar, fem människor, som med två snöskyfflar, en sopborste som tillhör er (som jag i nuläget inte kan svära på att vi ställde tillbaka. Förlåtförlåt) och en bogserlina har försökt få loss EN bil som fastnade från början för att en Idiot/fågelskådare ville titta på ugglor.
Ps. Imse hade bara bajsat en gång inne. Hon bajsade två när vi gick ut nyss. Hon är världens duktigaste hund.