så var det då dags för operation igen. jag lämnade imse hos mariana igår, för att hon inte skulle behöva vara ensam för länge. jag menar så klart imse då. fast mariana blev lite mindre ensam hon också. speciellt klockan fem på morgonen, då imse började protestera över situationen. jag hade sagt att hon aldrig skäller, men det motbevisade hon med besked.
taxin hämtade mig 07.15 idag på morgonen. chauffören var en gammal lantbrevbärare, som liksom bussige brevbäraren börje var van vid det mesta, så hon beklagade sig inte ens för vägen. väl på ortopeden blev jag som vanligt väl omhändertagen och det gick ursnabbt alltihop. efter att ha fått högerhanden inlindad, så fick jag en macka och så var det dags att åka hem. den här gången var det en buss som skulle köra hem mig. vi tog oss hem utan några problem, men när jag hade hoppat ur, så kom han inte iväg. det var inte två centimeter snö över hjulen, men desto halare. jag gick och hämtade skyffel och sand, men det hjälpte inte mycket. han stod där han stod. jag insåg att det var dags att starta upp traktorn och gick in för att ta på mig varmare kläder. jag visste inte riktigt hur jag skulle bära mig åt för att starta traktorn. man måste vrida på nyckeln och hålla den intryckt tills det har glött färdigt. sedan trycker man på startknappen. nyckeln sitter på högersidan ungefär vid knät och knappen sitter längst fram på vänster sida, så att man måste böja sig framåt för att nå den. varför man har placerat det så vet inte jag, men på 60-talet var det kanske vanligt att man råkade starta traktorer utan att mena det....
jag hade nog klarat det om jag hade kunnat fixa nyckeln med vänsterhanden, för trycka på knappen hade inte varit svårt för min opererade högerhand. för att klara av detta hade jag behövt stå på huvudet för att komma på rätt sida av allting. jag funderade på om jag kunde använda knäna, men så krokiga ben har jag inte. jag insåg att det nog fick bli chauffören som fick starta upp den. när jag kom ut igen, så hör jag bussen fara iväg med motorn högt rusande. han hade kommit loss. hurrahurra. den bussen hade aldrig någonsin platsat för pärluggleskådning....
efter att ha sovit hela eftermiddagen, så åkte jag och hämtade imse. nu har hon glädjefnattat runt ett bra tag. hon trodde nog att jag hade sålt henne. katterna tycker antagligen att jag kunde ha gjort det, för nu har hennes skuttande drivit dem till vansinne.
nu ska jag svälja lite kemikalier och gå och lägga mig. ni får förlåta att det inte blir några stora bokstäver på ett tag.