Jag hade nog någon slags vag tanke om att jag skulle försöka ploga idag. Jag tänkte att om jag har plogen halvvägs upp i luften, så skulle jag kunna ta lager för lager. Det skulle ju ta en förskräcklig tid, men det är väl det enda jag har gott om. När jag sedan vid första kissningen insåg hur kallt det var, så gav jag upp direkt. Jag vet inte ens om traktorn skulle starta i den här kylan. Utan att titta i plånboken (jag blir så deprimerad då), så ringde jag till maskinstationen i Rockneby. Jag sa att det inte var någon brådska, så de kommer väl vad det lider.
Imse. Hon är en outgrundlig hund. Jag lyckades ju få med henne till brevlådan EN gång i januari. Det var nog för henne, så när jag har gått för långt på den vägen efter det, så har hon vänt och sprungit hem. Idag skulle jag gå ut med soporna. Soptunnan står ca 25 meter från huset. Som tur väl var, hade jag byltat på mig ordentligt. Det är ju inte riktigt läge för att skutta ut i bara skjortan. När vi kommer till soptunnan, så drar Imse vidare. Jag tyckte att det var väl bara bra om hon passade på att bajsa, men hon ville mer. Jodå, vi gick hela vägen till brevlådan. När vi kom upp till Saverydsvägen, så hade de plogat åt timmerbilarna och det var jääääättebrett. Imse blev jättelycklig över att inte behöva trängas i ett spår efter ett traktordäck. Snälla grannen kom ner i går för att se om vi levde. Han har tyvärr ingen plog, men det blev ju i alla fall spår så att vi inte behövde pulsa i halvmeter snö. Men plogat är i alla fall bäst tyckte Imse och fnattade runt i det värsta Västrahultsfnattet jag har sett. Nu ligger hon platt som en pannkaka och sover.
Vi tog oss ända hem innan det började snöa igen. Nu vräker det ner. Om jag inte hade haft läkartider att passa, så hade jag gett tusan i plogningen.