...blir att ( försöka ) baxa upp bautaplankan Kurt till sin plats på bodtaket.
Jag har kommit så långt att den står på en stol. Yeeaa bara 45 cm mindre att lyfta... Jag ska försöka med något högre nu ( senare ), kanske ett bord eller så.
Mina armar längtar till Mallorca.
Och på tal om det, så kommer det lite fler bilder!
Ytan framför lägenheten var helt utan brister och fel.
Vi tar lite ätbart också.
Inne på liten bakgata hittade vi en indisk restaurant av bådas smak.
Vår favorit-nepalesiske-servitör. Jag vet inte om det syns, men maten var verkligen RYKANDE het.
Med bil hittade vi backigaste byn i trakten
Neråt...
...och uppåt. På samma gata!!
Högst uppe på berget hittade vi i alla fall en helt fantastisk restaurant. Det var väl inte helt lätt att hitta parkeringsplats...
Utsikten gjorde väl inget för smaken på maten och det behövdes inte heller (!), men den gjorde den inte sämre heller.
Det var mat lagad från grunden med kärlek och passion. Jag skulle ha tagit lite kort, men vi förlorade oss i det som låg på tallrikarna.
Jag åt i alla fall tonfiskkotlett, perfekt stekt och lite rosa inuti och snälle snälle A åt pastakuddar. Hemgjorda! Inget halvfabrikat! Hjärtformade!!
I Alcudia letade vi upp en italiensk restaurant som inte var fy skam den heller. Lasagnen var ( nästan ) i klass med min egen...
I Alcudia fanns det andra små ställen att glädjas åt.
Servitrisen på glasscaféet var rolig och snabbtänkt. När snälle snälle A la sin arm bredvid min för att jämföra färg ( se benen i tidigare inlägg ) så kom hon och la SIN arm bredvid hans. Hon hade sitt ursprung i Afrika... Det blev i alla fall gapskratt från mig.
Och så var det det här med de platta persikorna..
Jag tror i alla fall att "mina" var sötare än de från Frukthuset.
Nu får det vara nog för idag. Om jag inte trillar ner från bodtaket förstås, men då får någon annan skriva....