Vilken bra dag det blev! Kalven sörplade i sig frukosten på nolltid. På behandlingsbadet, blev jag glatt överraskad, över att höger axel hade blivit MYCKET rörligare. Det skilde nästan en decimeter sedan förra veckan! Jag stod där i bassängen, med ett fånigt flin i ansiktet. På lasarettsrestauranten serverade de kassler med potatisgratäng. Mumsfillibaba. På eftermiddagshalvmilen, så badade Dessie bara två gånger, och bägge gångerna såg hon skamsen ut efteråt (som om det skulle göra saken bättre). Hönsen har sprutat ur sig ägg idag, och middagen till kalven, försvann i ett nafs. Eller det kanske heter i ett sörpel, eller något. Nu väntar jag bara på att någon rysk rymdstation ska störta rakt genom taket, för så här bra får man nog inte må.

Dagishunden Dessie har en del gemensamt med Skalman. Hon har också en egen väckarklocka. Just nu är den ställd på 07.00 på morgonen. Det är då hon ska ha sin första deciliter dietmat. Jag visste att jag inte behövde ställa klockradion idag, för hon skulle se till att jag kom upp i tid. Det gjorde hon också. PRICK klockan sju. Det är då hon talar om att hon håller på att svälta ihjäl, och att hon inte har fått mat på två veckor. Är ni fler som har labrador?

Som svar på gästboksinlägget vill jag bara påpeka att jag ju ville ha något ANNAT än svart och vitt. Att jag köpte gröna och lila, måste väl betyda, att jag INTE är som de där tanterna. Eller......

Dessutom dricker jag inte kaffe. Inte ens med mjölk i.