Ni har säkert varit med om det ni också. Man ligger hemma och är JÄÄÄÄÄÄTTESJUK. Man hostar värre än en häst med kvarka. Man känner hur hjärnan är på väg ut genom pannbenet varje gång man nyser. Man gör av med en toarulle i timmen på snytningar. Man har MINST 43 graders feber. Man ringer till vårdcentralen, och tjatar till sig en akuttid. Man förklarar hur omöjligt det är att vänta till imorgon, och får mycket riktigt en tid efter en halvtimme. Då får man sno som en galning för att hinna dit i tid, och vad händer då? Man kan inte åstadkomma så mycket som en harkling. Ska det bli något i snytpapperet, så får man spotta i det. Sköterskan meddelar att kroppstemperaturen är 36,9. Kort sagt, man är hur frisk som helst, och det blir huuuuur pinsamt som helst. Det kan gälla djur också...

Idag var Dessie Dagishund krasslig redan när hon kom. Hon var slö, och fick inte riktigt med sig bakstället. Jag fick med henne ut på promenad, och när hon hade rört sig ett tag så gick hon bättre, men hon var fortfarande slö. På eftermiddagen hade hon blivit så pass dålig, att jag ringde till hennes husse, och meddelade att jag åkte till Läckeby djursjukhus med henne. Hon hade samma symptom någon gång i våras, och då fick hon ligga kvar med dropp (världens dyraste hotell), men de kom inte på vad det var för fel på henne. "Förmodligen har hon ätit något olämpligt". Jag försökte ringa till Läckeby först, men efter att ha suttit i telefonkö i 43 minuter, så blev jag bortkopplad, och det började tuta upptaget. Då beslutade jag mig för att åka dit ändå. Jag fick lyfta in Dessie i moppen, så hon var verkligen dålig. Väl framme i Läckeby, så lämnade jag Dessie i moppen, och gick in till receptionen. Jag påpekade att det inte gick att komma fram på telefon, och beskrev symptomen. På hunden, inte telefonen. Jag fick komma in direkt, så jag gick ut och hämtade Dessie. Hon hade suttit och lyssnat och tittat på alla hundarna på parkeringen, så när jag hade fått på henne kopplet, så kastade hon sig ut i vild fart. Jag hade LYFT in henne hemma!! Nu rusade hon efter alla andra hundar, och jag hade fullt sjå med att få in henne innanför dörrarna. Jag hade beskrivit hur svårt hon hade att gå, och nu kom vi framstormande, Dessie och jag över golvet och fram till djursjukvårdaren. "Ja, hon går verkligen illa".....Vi fick gå in i ett undersökningsrum, och veterinären kom nästan med en gång. Jag tyckte att det var hemskt pinsamt att tala om hur dålig Dessie var. Hon satt på golvet, och viftade glatt på svansen. Man vill ju inte att djur ska vara sjuka eller lida, men jag får erkänna att jag blev glad när Dessie hade svårt att resa sig från golvet och hälsa på veterinären. Jag kan inte att sett riktigt klok ut, när jag med ansiktet strålande som en sol sa - Där ser ni hur dålig hon är. Nåväl, de tog lite prover, och skrev ut antibiotika. Nu ska bara proverna bli klara, och det tar två dagar. Det kan eventuellt vara Borrelia hon har, och då har hon förmodligen haft det ända sedan i våras. Hon blev bättre förra gången, och anledningen till att det har brutit ut igen, kan vara att hon är skendräktig. Nåväl, när provresultaten kommer, så ligger jag på operationsbordet, så det får hennes husse ta hand om.

Annars inga större nyheter. Jag har kokat äppelmos, men inte packat och fryst in den än. Imorgon blir det förberedelser inför operationen.