Ännu en dag med urdragna sladdar. Nu vågar jag mig på lite kommunikation. Jag har varit i Kalmar idag. Det blev kinamat, inköp av studentpresent, arbetsterapeutbesök, och hämtning av wienerbröd till gourmethönsen. Det var väl lite annat bröd också i säckarna, men det får jag väl ge till fåren eller råttorna. Nu på eftermiddagen har jag sovit lite, och nu är det snart dags för kalvvälling och att stänga in hönsen. Jag tänker inte riskera fler höns, genom att låta luckorna vara öppna.

Idag har varit en bra dag för mina höns att "muppra". Innan ni protesterar måste jag säga att det är INTE något oanständigt. Skulle en utomstående se min höns, skulle de förmodligen säga att hönsen sandbadade, men det vet både jag och hönsen är fel. De sandbadar INTE, de MUPPRAR!! Att muppra är så mycket mer än att sandbada. Det börjar kanske som ett sandbad, men sedan övergår det till ett hämningslöst njutande. Hönsen breder ut sig i solen och bara njuter. Om det nu inte är alldeles för varmt, för då mupprar de i skuggan. De har ett speciellt favoritmuppringsställe. Det är helt kalt på växtlighet, och ser förberett ut för odling. Förra året gjorde jag misstaget att sätta potatis där. Det var ju färdiggrävt, och ogräsfritt. Först tänkte hönsen äggstrejka, men sedan tog de sitt förnuft till fånga, och insåg att jag inte hade någon som helst makt över deras mupprande. De fortsatte att muppra på favoritstället, och lade ner extra mycket energi i mupprandet. Potatisuslingarna förflyttade sig från jorden till ytan. De växte bra, och blev gröna som gurkor. Jag var där med jämna mellanrum, och kupade över mer jord, men då mupprade hönsen av bara tusan, och sprätte upp potäterna. Jag gav upp ganska snabbt, och i år har jag inte ens tänkt tanken på att plantera något på deras muppringsställe. Jag har varit noga med att inte släppa in hönsen i växthusen, för om de började muppra där, så kan jag glömma allt vad gurkor och tomater heter.

Jag önskar att jag var lika bra på att muppra som vad hönsen är....