Nu är det riktigt synd om kaninen Rufus. Han har varit på rymmen i ett par dagar. Det är ju inget nytt, men han har bara varit på rymmen på försommaren förut, nu är det nästan höst. Skillnaden? FRÖN!! Buren som han har suttit i var inte prcis ny när jag fick den, och nu är det ingen idé att lappa och laga på den längre, så jag gjorde i ordning "kaninpalatset" som jag fick hem med hundgårdsgrindarna. Det var lite nät som skulle bytas, och när jag var färdig, så tog jag håven och gick på jakt efter Rufus. Det var märkligt lätt att fånga honom nu. Minnesgoda hemsidebesökare kommer kanske ihåg att han var en mästare på att hålla sig undan förut. Nu fångade jag honom på nolltid. Varför förstod jag när jag tog upp honom i famnen. Han var full med frön. Jag är inte så hemma på botaniken, men jag gissar på snärjmårefrön. Hela Rufus var helt hopfiltad. Han kunde helt enkelt inte springa ifrån mig, för det var som filttofflor runt benen på honom. Det var bara att ta fram kardan, och börja nysta i tovorna. Jag fick använda saxen rätt så flitigt också. Nu ser han förskräcklig ut. Jag har klippt honom förut för att få bort vinterpälsen, men nu är han helt skalad. Jag tror att den stackarn skäms, och faktiskt uppskattar att sitta lite avskilt i en vinterbur. Han har fått lite extra pellets och grönkål för att bli gladare, men jag vet inte om det hjälper.

Det går åt en kopiös massa vatten hos mina dvärgkochinkycklingar. De dricker inte mer än andra, men det går åt ändå. Kycklingkräken använder vattnet till ungdomsmästerskapen i 100 meter bröstsim. Nog har jag varit med om att de brukar tvätta fötterna i dricksvattnet, men de här beter sig så att jag börjar undra om de är blandraskycklingar. Dvärgkochin och ankor!!

Idag har jag fått fler äpplen av den snälla tomten. Jag hann inte göra något av dem idag, men imorgon blir det nog äppelmoskokning. Jag fick också jättegoda plommon, och de kommer nog ut inatt......