Efter de vanliga morgonbestyren, var det dags att åka till verkstaden och byta däck. Jag blev igår informerad om att man kunde köpa fyra däck av "min" dimension, för 1300 på Internet. FYRA STYCKEN!! Det var ju rysligt snällt av denna personen, att ta reda på det, MEN INTE NU!!! Nu hade jag ju beställt fem däck för 1000 kronor STYCK!!! Då vill jag inte veta hur mycket jag har förlorat. Jag kommer antagligen att gräma mig över detta en längre tid, så om jag verkar småsur, så vet ni vad det beror på. Sedan vet jag ju vem jag ska kontakta nästa gång jag behöver nya däck. Om 5000 mil eller så....
Jag körde MYCKET försiktigt till Nybro. Jag vågade inte ta den kortaste vägen genom skogen, för det uslaste däcket hade kanske inte klarat en uppstickande rot, så det fick bli den långa asfaltsvägen runt halva Småland. Fler kilometer, men bättre väg. När jag kom fram till verkstaden, så var det ingen där! Jag trodde att de var ute och provkörde någon bil, så jag tog fram tidningen och läste en stund. Efter en halvtimme, så tyckte jag att de hade provkört bra länge, så jag ringde till macken för att få veta mer. Den ena meken hade semester, och den andra var på lasarettet. Paniken kröp närmare. Jag skulle vara hos arbetsterapeuten klockan två, och jag vågade inte köra en meter till, med mina dåliga däck. Jag frågade om någon från macken kunde komma ner till verkstaden och lämna ut mina däck, så att jag kunde få dem pålagda någon annanstans. De lovade komma inom en halvtimme, men då hade "lasarettsmekanikern" redan kommit tillbaka. Snabbt och galant bytte han de viktigaste däcken (jag ska ta kort imorgon och visa), så att jag kunde köra. Jag hade tänkt tigga en macka på Frälsningsarméns soppkök (god väns kylskåp), men det fanns det inte tid till. Jag hade klämt i mig en persika och ett äpple medans jag väntade, men nu var det dags för lunch. Jag åkte till Kalmar, för att äta på OBS, och uträtta lite ärenden. När jag kommer till OBS, så finns det ingen plånbok i min väska. Känns det igen? Jag hade lyckats glömma den hemma IGEN!!! Jag blir så fö....b....d. Jag hade ett blodsockervärde på ca MINUS tre, och behövde äta. Nöden är uppfinningarnas moder. Jag åkte till mitt favvisbageri, och frågade om de hade något gammalt hönsbröd, och som tur var, så hade de riktigt många säckar. Jag lastade in dem, och körde och parkerade i närheten av arbetsterapeutens mottagning. Sedan mumsade jag i mig fem halvtorra rågbullar. Det hade varit godare med smör och kaviar på, men med ett par bitar druvsocker, så undvek jag att tuppa av i alla fall. Det är precis så här jag INTE ska leva. Jag får antagligen hänga plånboken i ett snöre runt halsen, så att jag har den med mig hela tiden, även vid toalettbesök.
Moppen rullar i alla fall lätt nu, och jag har ett reservhjul också. Det känns lite ovant.