Idag hade jag bestämt mig för att släppa ut kalven. Hon äter ordentligt av vällingen, men behöver komma igång med hö och kraftfoder. Det blir lite lättare om hon ser fåren och lammen äta. Hon ska ju dessutom gå på bete tillsammans med dem, så de behöver vänja sig allihop. Jag tog med mig vällingen ut, och lockade ut henne ur boxen. Det var jättespännande att komma ut, och hon fnattade runt i ett riktigt vårrus. Hon stack utanför staketet några gånger, men till sist beslutade hon sig för att hemma var bäst, och att välling var godare än blåbärsris. Hon åt upp vällingen, och jag trodde att hon skulle lägga sig ner. Jag fyllde på mat, och hämtade fåren från den andra hagen. De intresserade sig mest för maten, och struntade i kalven. Jag satte på strömmen i elstaketet. Allt var frid och fröjd. Kalven gick runt traktorgaraget, och jag gick in för att hämta Dessie, och gå till brevlådan och hämta tidningen. När jag kommer runt garaget, så är Kalven inte där. Har hon verkligen vågat sig runt huset och tillbaka till fåren? Nej det hade hon inte. Hon hade tagit vårruset på allvar, och stuckit. Problemet är att jag inte ens vet åt vilket håll hon har stuckit. Jag vet bara att det inte är åt bostadshuset till, för där stod ju jag. Nu har jag letat hela dagen, och är fortfarande utan kalv. Jag har ringt till polisen och anmält det, men sanningen är väl den att hon ligger i skogen någonstans, så det lär inte vara någon som får se henne. Hon äter ju bara välling, så kommer hon inte till rätta ikväll eller i morgon, så är det nog kört för lilla Lisa.

Jag kan inte komma på något roligt att berätta.