Vanligtvis när jag slaktar, så har jag skinknät i slaktboden, som jag stoppar ner istret/talgen i direkt. Det är jätteuppskattat av fåglarna på vintern. Speciellt hackspettarna gillar fårtalg. När jag slaktade lammen nu, så hade jag inte tagit ut något skinknät, så jag bara la talgen i en pyts. När jag sedan skulle fylla nätrullarna, så var fettbitarna som asfaltsklumpar, så det var inte så lätt. Jag har smält svinister förr, och gjort fettbollar med frön i, så jag tänkte att jag skulle göra det med fårtalgen nu. Jag la alla fettklumparna i en stor gryta, la på lock, och satte det på låg värme. Sedan gick jag till datorn. Efter en stund, fick jag göra en snabbutryckning till köket, för den lukten som spred sig var (ursäkta franskan) hur jävlig som helst. Nu har jag pressat de halvmjuka bitarna (skållheta!!) ner i nätet, samt satt ut nät och gryta på trappen. Det kommer förmodligen att lukta skit på hela gårdsplanen i morgon. Härinne luktar det NÅGOT mindre nu, men det är fortfarande kväljande.

Så har jag en bekännelse. Efter 33 års prickfri körning har jag idag backat på en kärring på Maxis parkering. Eller ja, inte henne, utan hennes bil. Det egendomliga var, att plasten i min moppe höll utan minsta spricka, men plåten på hennes dörr bucklade till sig en bra bit in. Det trodde jag inte var möjligt.Det var mitt fel, inte tu tal om det, och jag skrev upp namn, adress, och försäkringsbolag, och gav till henne. Hon gjorde likadant. Ja, fast utan försäkringsbolag då, för det visste hon inte vilket hon hade. Hon ville ringa efter polisen, men jag sa, att de har inget intresse av det här, såvida jag inte försöker smita, eller du tror att jag är rattfull. Då sa hon att jag i alla fall måste vänta tills hennes man kom. Han befann sig alltså varken i bilen eller på Maxi. Jag skulle till behandlingsbadet, och tyckte att allt var klart, men så sjutton om jag tänkte bli anklagad för smitning. Därför ringde JAG till polisen. De sa att jag kunde visa henne min legitimation också, men att de definitivt inte tänkte komma ut, det fick våra försäkringsbolag ordna upp mellan sig. Jag gick bort till kvinnan igen, och då sa hon att hennes make "strax" var där. Det var han 15 minuter tidigare också... Jag var väl på väg att bli lite irriterad, så jag frågade henne vad hon hade gjort om hennes man hade varit i Finland. Nåväl, han var i alla fall vettig, och godtog namn och försäkringsbolag. Jag var jättesen till lasarettet, och då var det ju riktigt läge för att göra någon stressmiss, så jag lade band på mig, och körde riktigt omdömesfullt till lasarettet. Nu får jag ta en tur till försäkringsbolaget i morgon, och få lite återbäring på alla premier jag har betalat in genom årens lopp.

Förresten så verkar det som om cortisonsprutan har gjort lite nytta. Knäckebrödet i handen är nästan borta. Jag har fortfarande lite ont, men jag slipper i alla fall knastret.