Jag har inte ätit chips eller något annat skräp på över ett år nu. Idag bröt jag det. Jag började koka, vad jag tror är, sista omgången av tomatmarmelad. När jag hade skivat upp allt, så upptäckte jag att jag inte hade något pektin hemma. Det blev till att ge sig iväg till affären. Den affär som ligger närmast, hade inte det jag ville ha, så det blev till att åka till Lindsdal. När jag gick runt där, så får jag syn på ett ställ där de säljer bönchips. Bönchips. Det är också ett ord som ligger bra i munnen. Som chips ungefär. De var gjorda av bruna bönor från Öland. Jag var bara TVUNGEN att köpa en påse och provsmaka. En pytteliten påse kostade 21.90. Innehållet vägde 50 gram. Det gör ett kilopris på 438 krono!! Visst, tillverkning, potatismjöl, raps&solrosolja, kryddor och salt kostar lite, men det handlar i alla fall om ett pris på bruna bönor på över 400 spänn per kilo!! Jag skulle tro att bönåtgången (också ett ljuvligt ord. Bönåtgången.) i påsen kostade ca 2 öre. Ja ok då, 22 öre. Om bönderna skulle få över 400 spänn kilot för bruna bönor, då skulle varenda människa på Öland odla bruna bönor. Detta är en fullkomligt lysande affärsidé. Snacka om förädling och mervärde. Här har verkligen bönodlarna en chans att tjäna pengar. Det tycker jag att de är värda. Påsen var för övrigt slut innan jag kom till Läckeby. Smaken på chipsen? Tja, de smakade inte alls illa, men jag kommer inte att bli beroende av dem. Och tur är ju det. Fast om de kommer i smaken Sourcreme and onion? Ja, då vet man ju inte.