Så fick då baggen till sist in en femetta på mig. Jag var inte på min vakt, och han stångade mig bakifrån så att jag stod på huvudet. Det är i det läget som baggarna är farligast. Får de in en smäll rakt i pannan på en människa, så spräcker de pannbenet, och det är inte deras egna jag menar. Jag hade ont överallt, men tog mig snabbt upp på benen, av ren självbevarelsedrift. Då hade baggen helt tappat respekten för mig och min räfsa. Han gjorde utfall på utfall, så jag fick backa ut ur hagen. Jag gick in och ringde en del samtal, som jag var tvungen att göra på förmiddagen, sedan tog jag bultpistolen med mig och gick ut. Jag hade inte bestämt mig för om jag skulle slakta baggen och ta vara på köttet, eller bara avliva honom. Jag hade ingen lust att stå och flå och stycka, men till sist var jag ju för snål, för att bara slänga köttet, så det fick bli riktig slakt. Jag sköt baggen, och gick in och hämtade knivar, varmvatten och buköppnare. Jag hann flå bakbenen, men som tur var inte mer, när jag kom på det här med vaccinationen, Det var ju en månads karens på vaccinet, när det gällde slakt!!! Det var tur att jag inte hade hunnit längre, för då hade jag blivit vansinnig för allt onödigt arbete. Jag är halt och lytt, och har fasligt ont i höger knä, men baggen mår sämre. Han är död.