Igår kväll höll jag på att leta efter kalven tills det blev mörkt. Vid ett tillfälle tyckte jag att jag hörde ett försynt råmande, så jag koncentrerade mig på det hållet. Jag fick i alla fall ge upp, när det blev så mörkt att jag inte såg något. Det var inte kul att gå och lägga sig, men vad kunde jag göra? I morse åt jag stadig frukost, och förberedde mig för ytterligare en dag i skogen. Så fort jag öppnade dörren, så hörde jag ett högt brölande på andra sidan gårdsplanen - VAR FAN ÄR MIN VÄLLING??!! Så glad har jag inte blivit på länge. Jag rusade in i köket igen, för att göra välling, och då blev hon riktigt förbannad. SKA JAG SVÄLTA IHJÄL ELLER??!! Jag rusade ut, stängde av strömmen, öppnade till hagen, och började locka in henne. När hon började sörpla i sig vällingen, hade fåren gått ut, och börjat avverka gräset utanför hagen. In och hämta Betfor (finns det färskt gräs, så räcker det inte med kross), och locka in fåren. När jag hade fått in dem, hade Lisa ätit färdigt, och beslutat sig för att undersöka blåbärsriset igen. Jag löpte efter i skogen med den tomma vällinghinken i högsta hugg. Nu visste jag ju åtminstone åt vilket håll hon hade skenat iväg. Nåväl, skenat och skenat, hon lunkade väl på rätt så beskedligt. Jag fick tag på henne, och lockade med hjälp av den tomma vällinghinken, tillbaka till gårdsplanen. Där bestämde hon sig för, att en tom hink inte är mer intressant än lingonriset, vände och drog mot skogen igen. Jag tog sjumilasteg tillbaka hem. Det vill säga, jag tog sjumilasteg en bit, sedan for jag på öronen, så det visslade om det. Jag slog mig rätt så rejält, men det fanns ju inte tid att undersöka det. Jag fick tag på ett rep, och snodde efter Lisa, lite försiktigare den här gången. Jag fick tag på kräket, och började leda henne hem. "Leda" betyder i detta sammanhanget släpa, hasa, dra, locka, svära, knuffa. Kort sagt, jag kände "leda" när vi kom hem. Nu tog jag in henne på gårdsplanen och in i boxen, som numera är ordentligt stängd. Sedan kunde jag slå på strömmen till elstängslet. Kanske hon lär sig var hon bor nu. Vid undersökning av mig själv visade det sig att jag har ett skrubbsår på knäet, och en skada på handleden. Det ser ut som om jag har försökt begå självmord. Om man nu kan ta livet av sig med skrubbsår....
Här kommer lite bilder på odjur nummer ett.
Jag har inte fått riktigt klart för mig, om hon är en vild Aberdeen Angus, eller en tam älgkalv.
Var det slut med det? Icke! Nu var det dags att släppa ut hönsen. När jag kommer runt hönshuset för att släppa ut hönsen, ser jag plötsligt att grävlingfällan har slagit igen!!!
Jag rusar dit, och visst hade jag fått en fångst!! En otäck liten mård satt i fällan. Man kan inte tro att ett sådant litet kräk kan ställa till med så mycket oreda. Jag vet ju att grävlingen har varit här, för den har jag ju sett, men mården är nog inte oskyldig han heller. Här kommer det lite bilder på odjur nummer två.
Den är ju väldigt söt, men usch vad jag avskyr den.
EN DÖD MÅRD ÄR EN BRA MÅRD!!!
Jag önskar i alla fall att jag hade mårdens ämnesomsättning, för den här smala lilla kraken har inatt satt i sig en hel kochintupp. Den (tuppen) var ju större än mården, så var mården har gömt de kalorierna vet inte jag.
När jag kom in i huset igen, för att ringa min favortibonde P-O, hade Dessies husse ringt. Jag ringde upp honom, och han var orolig för kalven (det är han som har döpt henne till Lisa). Jag kunde glatt meddela att hon var återbördad hem, men att det hade tagit hela förmiddagen. Vad menar du sa han, klockan är bara 09.00!!!! Jag tyckte att jag hade hållit på i flera timmar, så Du fick rätt Anna. Strax efter 9.00 var Lisa hemma igen. Är du synsk?
Iväg till P-O med fälla och allt. Det var inte riktigt läge för att stoppa in händerna i fällan, även om det kändes som om jag kunde strypa mården med mina bara händer. Mården var vansinnig, och väste och gjorde utfall mot gallret. Jag körde förbi Dessies husse, så han fick se den. Vidare till P-O, som sköt dem med en grytpistol. End of story. Hoppas jag! Det kan väl bara inte hända mer idag. Väl? Eller?