Det har varit lite elände också. För ett par veckor sedan så började Imse hosta riktigt illa. Det lät som om hon skulle kräkas efter varje hostattack. Det var inte så farligt på lördagen, men söndag natt hade det eskalerat så att jag trodde att hon hade satt något farligt i halsen. Jag försökte gräva själv, men det gick inget vidare, så direkt på måndag morgon så ringde jag en veterinär. Hon hade inget instrument att gå ner i svalget med, men hänvisade till Läckeby Djursjukhus. Fast hon trodde nog att det kunde vara Kennelhosta. Det trodde ju inte jag, för Imse är vaccinerad. Jag ringde upp Läckeby och tjejen där satsade också på Kennelhosta. Tydligen kan de få det trots att de är vaccinerade, fast det blir inte lika allvarligt. Jag ( och Imse ) tyckte att det lät allvarligt nog när hon tog i från tårna varje gång hon hostade. Man kan ju tydligen inte göra så mycket åt det heller. Det är bara om det tillstöter komplikationer som t ex lunginflammation som man kan sätta in antibiotika. Det kunde hålla på i upp till fyra veckor och sedan har man karantän i fyra till!!! Jättekul. Inte. Nu hostade hon inte mer än en dryg vecka, så nu har vi klarat av en veckas karantän. Dagishunden fick aldrig någon hosta, men hon har ju karantän hon också, så matte E får gå omvägar när de går kissrundan för att inte möta andra hundar. Var Imse har fått det ifrån är en gåta, för hon träffar ju inte så mycket hundar och ingen vad jag vet som har haft hosta. Nu är hon i alla fall en glad hund igen, men får inte anstränga sig för mycket ( YIIIHAA sa Imse ) så att hon blir flåsig. Ligga på täcket och äta torkad kycklinglever är bra sysselsättning för konvalescenter. Sa Imse.