Åtminstone fallen på. I lördags föll en massa ved på min högerfot. Jag fick påfallande ont... En av vedklumparna föll på min högra lilltå. Det tog två Ipren för att falla i sömn på kvällen. Skor har varit oönskat, men det är lite för kallt och lite för mycket vitt ute för att gå i dunfyllda tygtossor så det har blivit att pressa på sig skorna. Man kan falla i gråt för mindre.

Söndagen ägnades åt eftertanke och vila.

På måndagen skulle jag i alla fall gå till brevlådan och hämta tidningen. Jag gav upp vid soptunnan. Hasade mig tillbaka och tog ut cykeln. Det blev en intressant tur till brevlådan. Redan efter några hundra meter började bakhjulet att tävla mot framhjulen. Bakhjulet la på en riktig rem för att komma fram till brevlådan innan framhjulen gjorde det. Det var en intressant men helt oönskad upplevelse att färdas fram med alla tre hjulen sida vid sida. Väl framme vid brevlådan blev det nästan dött lopp. Hade det varit travhästar hade det behövts ett målfoto för att vara säker på vilket hjul som vann. Hemresan gick MYCKET långsamt, men jag slapp i alla fall slita på lilltån.

Cirkelfysen på F&S idag blev smärtsam. Gympadojor är inte designade för brutna lilltår. Smärtsamt kommer det också att bli i morgon eftersom diverse muskler inte har varit i bruk sedan innan jul. Då blir jag en fallen kvinna.