Så hade jag då investerat i en motorsåg. En RIKTIG motorsåg och ingen elkedjesåg. Ingen tjusig sort av dyrt märke, för det tillåter inte Försäkringskassan, men en halvkänd av fabrikat som är bra på gräsklippare. Och vad är väl en motorsåg om inte en gräsklippare för ovanligt grovvuxet gräs?

Nåväl. Sågen var inköpt och skulle nu provköras. Den hade säkert gått bra. Om jag hade kunnat starta den... Jag kände mig definitivt som Farbror Melker. Jag hade inte den rätta knycken. Jag slet och drog och insåg ( efter ett par dagar!! ) att jag inte kunde.

Igår var grannen K här. Han lärde sig antagligen att köra motorsåg innan han lärde sig att cykla. Han var mycket snäll och sa att "det kunde vara ett helsike att starta dem när de hade stått ett tag". Jag sa att det enda som min såg hade stått var i affären. "Ja, se då är det nog ändå värre". Efter att ha förklarat varför det inte gick att starta sågen ryckte han sedan igång den på 5 ryck...

Jag fick provstarta den medan han såg på och han kollade dessutom så att jag gjorde rätt när jag sågade första vedträna. Sedan gick han ner till sig och jag gick in för att rätta till vätskebalansen.

När jag kom ut igen hade jag inte hjälp av K. Jag slet och drog och inte f-n startade sågen. Jag svor, skrek och förbannade mina klena armar. Jag tog ett varv med skottkärran och körde in lite ved och sedan försökte jag igen med sågen. Och kan ni tänka er?! Den startade!!

Idag har jag kört upp en hel tank bensin. Samtidigt som jag sågade ved!!

Det är en fröjd att se högen med "lagombitar" öka.