Idag har jag lärt mig något nytt.

Imse började hosta och harkla sig i lördags. I går blev det värre och det har inte blivit mycket bevänt med sömnen inatt. Jag trodde att hon hade satt något allvarligt i halsen, så i morse ringde jag till veterinären. Den jag ringde till först hade inte möjlighet att gå ner i svalget och undersöka och ingen röntgen heller, men hon trodde att det kunde vara kennelhosta. Jag ringde vidare till Läckeby djursjukhus. Jag beredde mig på en dyr nota.... Numera slipper man telefonkö, utan blir uppringd i stället. Där fick jag också höra att det kunde vara kennelhosta. Men hon är ju vaccinerad!! Vaccinationen ger tydligen inte fullgott skydd, fast det blir inte så allvarligt utbrott. Eländet kan vara i upp till 4 veckor och sedan tar det 4 veckor till innan man är säker på att smittan inte förs vidare. Hon får inte springa och anstränga sig ( Hurra, sa Imse ) och ska ju följaktligen inte träffa andra hundar ( inte lika roligt ) heller. Det blir en höst så Guds änglar gråter. Inte blir det så roligt för dagishunden heller, för det blir ju karantän för henne också. Nu får vi se om det kanske kan hostas upp något skit så att det bara var det och ingen kennelhosta, men sådan tur har vi nog inte.