Jag har gett upp förhoppningarna om att kunna få ihop 150 000 till en ny moppe och då finns det ju inget annat att göra än att "rätta munnen efter matsäcken".
Jag har inte suttit på något tvåhjuligt sedan 9 september 2003 och balansen är inte bättre nu. Något med tre hjul kunde kanske ändå funka. Är det sedan billigare än en moppebil så är det ju ännu bättre. Jag har under en längre tid sökt efter en "paketcykel" att köpa. Sökte jag på t ex Blocket efter det, så kom det upp sådana där tvåhjuliga som posten använder och det klarar jag ju inte. På Lindsdalsdagen stod Kackelklubben bredvid några som skulle få Kalmarborna att cykla mer. När jag sa att jag inte klarade av något som inte höll balansen på egen hand, flyttade han lite på sig och visade cykeln som de hade med sig för att visa. Och där var den ju! "Min" cykel. En Christianiacykel. Tre hjul och en stor låda för mat/foder/Imse. Jag fick namnet på en man i Växjö som sålde dessa cyklar. Väl hemma så letade jag rätt på hans hemsida och den var riktigt intressant, men det stod inga priser alls. Antagligen för att man inte skulle sätta något i halsen och kvävas till döds innan man hann betala...
Jag har inte tänkt mer på det förrän förrförra veckan. Då dök det upp en annons på Blocket om Christianiacyklar från en handlare i Färjestaden. Betydligt närmare för att åka och titta på.
Min förra cykel sålde jag för ett par år sedan eftersom jag insåg att jag aldrig mer skulle kunna använda den. Den fick jag när jag fyllde 12 år. Då fanns det inte växlar på cyklar om man inte hörde till familjen Fåglum. Jag har alltså aldrig cyklat på en cykel med växlar. Nu provtrampade jag en lådcykel i Färjestaden. Det var en med elmotor "och då är den mer trögtrampad om man inte har motorn på". Eftersom jag inte skulle ha någon motor på, så satte jag följaktligen inte på den. Om det kallas för trögtrampad, så vet jag inte vad man skulle kalla min gamla cykel. Betongsugga antagligen.
Jag åkte hem och började räkna. Jag hade fått pengar beviljade från två fonder, men det räckte inte på långa vägar till en moppe, men till en Christianiacykel räckte det långt, men de pengarna hade ju beviljats om jag köpte en moppe. Nu tog jag kontakt med givarna och frågade om jag fick använda pengarna till en cykel i stället. Med hjälp av ett mindre blancolån så fick jag ihop det. Förra veckan åkte jag till Färjestaden och beställde cykeln och idag ringde de och sa att den var färdig för avhämtning. Det var lite halvt pinsamt, för alldeles innan hade jag fått ett annat samtal från några som ville komma hit och titta på kycklingar och nu fick jag inte tag på dem. Folket alltså, inte kycklingarna. Jag packade en rygga med dricka, frukt, hundgodis, regnställ och lite annat användbart, ilade ner till Rockneby ( i 45 knyck ) och tog bussen via Kalmar till Färjestaden. Avslutade affären, packade ner Imse i lådan och cyklade ner till Cykelfärjan i hamnen. Båt över till Kalmar och en liten tur på 4 mil hem på tre hjul.
Jag visste att det inte skulle bli lätt, men att jag skulle klara av det tvivlade jag inte på. Frågan var bara hur slut jag skulle vara efteråt. Skulle jag klara det någorlunda hyfsat så visste jag ju hur jag skulle klara att trampa till bussen i Rockneby, affären i Lindsdal eller läkaren i Kalmar.
I hamnen i Färjestaden kastade sig Imse ur lådan, men efter det ( och en åthutning ) så stannade hon snällt kvar på sin filt. Hon är världens bästa hund som ställer upp på de mesta tokigheterna som hennes matte hittar på.
Det skulle bli regn och rusk så jag hade hellre väntat med att åka, men det skulle ju bli ännu värre på onsdag och torsdag och så länge som fredag ville jag inte vänta. Solen tittade till och med fram inne i Kalmar, men när vi körde ut på bron så var det helt kolsvart över Öland. När vi körde av bron vräkte det ner. När vi kom fram till stationen i Färjestaden tittade solen fram och sedan var det fint väder ända hem!
Det finns plats för alla sorters cyklar på färjan Dessie.
Ja, mina vänner. Jag har cyklat drygt 4 mil idag. Helt klart är att mina frekventa besök på Friskis & Svettis har gjort lite nytta. Det var inte förrän jag passerade Örntorp ( ca 3 mil ) som jag började svettas, men då var det också floder. Det var också då som jag kom på att jag nog skulle höja sadeln lite... Det där med 7 växlar har jag inte utnyttjat till fullo än. Jag är glad att jag har lyckats använda 5.
Det man mer kan säga om dessa cyklar är att de är INTE några off-road-maskiner. Jag tog bakvägen genom skogen hem. Dels för att slippa jävulsbackarna över grusåsarna mellan Rockneby och Böle, men också för att Imse skulle få springa den sista halvmilen. Det är en skogsväg som inte är särskilt jämn i vanliga fall, men nu har de avverkat en massa där och det gör att vägen är som en endurobana på sina ställen. Christianiacyklarna kommer ju just från Christiania. I Köpenhamn. En stad. Med asfalterade vägar. Den halvmilen var låååång för mina arma lemmar. En bit var jag ändå tvungen att kliva av och leda cykeln. Det uppskattades högeligen av den nedre delen av bålen som hade utsatts för extra mycket slitage...
Sista backen ca 50 meter innan jag var hemma blev mig övermäktig. Den är inte brant, men jag orkade helt enkelt inte trampa, utan fick svälja stoltheten och i stället för att triumfatoriskt trampa in på gårdsplanen, släpa mig genom kurvan och tvärstanna utanför trappen.
Nu har jag JÄVLIGT ont i framsidan av låren och det är ändå ingenting mot vad jag kommer att ha imorgon.
Nu ska jag ställa mig i duschen, vilket förmodligen kommer att leda till stopp i avloppet och sedan blir det godnatt.