Senaste gången jag var hos frissan kan inte beskrivas som någonting annat än en traumatisk upplevelse i barndomen. Det är av den anledningen, cirkus 35 år sedan jag senast var inne på ett dylikt etablissemang. Nu fick jag lust att ändra på det. Goda vännen E tipsade om frisörskolan på Lars Kaggskolan i Kalmar. Riktigt billigt och bra dessutom. Jag hade laddat ett bra tag inför det hela och när jag kom dit ( igår ) så gav jag en ung tjej "cart blanche". Du får göra PRECIS vad du vill!! Jag tror inte att det tillhör vanligheterna, för hon var lite tveksam hur mycket hon kunde sväva ut. Kanske är det inte så vanligt att 55-åriga kärringar kan tänka sig knallrosa kryll, men nu är jag ju ingen vanlig 55-åring. Det blev dock inget chockrosa hår. Tydligen var det inte heller så vanligt att någon kommer in med ett helt obehandlat hår. Ingen permanent, ingen färgning och inte ens den blekaste lilla toning. Hon verkade inte ens tycka om tanken på att klippa av det långa håret. Jag tyckte att det växer ju ut om det blir förskräckligt, men det här var en ansvarsmedveten tjej som ville att jag skulle bli nöjd. Jag har alltid ansett mitt hår vara råttfärgat och lite trist, men när hon jämförde med en färgkarta, så såg jag ju hur blond jag är. Att då tona ljusa slingor hade varit meningslöst, för de hade inte synts. Innan hon satte saxen i det självstripiga ( uttryck stulet från min flyglärare ) håret, så frågade hon en gång till om jag ville klippa det och när hon hade klippt så visade hon upp den långa ( men ack så tunna ) testen. Klipp på, sa jag. Nu blev det lite längre än axellångt och lite lite lite uppklippt där bak. Det blev lite mörkare slingor, fast de var hon missbelåten med själv, för de syntes inte. Eftersom de inte syntes, så kunde jag ju i vart fall inte bli missbelåten över utseendet...

Ögonfransarna är numera färgade också.

Nu har jag i alla fall gjort det och jag har en ny tid bokad nästa månad. Då blir det kanske Pippi Långstrumpsrött i alla fall.

Sedan har jag haft besök idag. En journalist från Radio Kalmar gör en grej om att vara handikappad och bo på landet. Jag vet inte om det blev sagt så mycket, men när jag fick veta att det kommer att bli en till intervju så blev det intressant. De ska prata med en annan kvinna som inte klarade av att bo kvar, utan flyttade in till sta´n. Det ska bli jätteintressant att få höra vad hon har att säga i jämförelse med det jag hade att säga. Kommer kanske att sändas på torsdag.