Jag hatar det där vita skitet som har trillat ner från skyn, men nu har jag i alla fall hittat en rolig sak. Jag har visserligen inte gjort några snöänglar och det är möjligt att jag har glömt att det var roligt, men nu har jag i alla fall hittat en säker skrattframkallare.

I somras så hittade jag ett gratislass ( jag ÄÄÄLSKAR gratis!!!) med virke som goda grannar hjälpte mig att hämta. Längst inne på loftet hittade jag två sparkar. Eftersom jag ju trillade och knäckte ett par revben förra vintern, så tänkte jag att jag kunde använda en spark som något slags vinterullator och ha något att hålla mig i.

I förrgår var det dags för premiärturen. Jag har inte åkt spark på minst 45 år och jag hade uppenbarligen glömt hur det gick till. Jag trodde nog att det var skidor undertill, för jag trodde att jag skulle kunna åka i djup snö. Dat kan man inte. Man kan bara åka på is och hårt packad snö. Om ni nu  inte visste det, fast det gjorde ni nog. Eller? Det tog en stund innan jag hade kommit på alla finesser och fått snits på sparkandet. Det var attan vilken fart jag fick upp!! Hundarna fick lubba på för att hinna med. Att hämta posten skulle vara gjort på ett kick.

Den packade snön fanns bara i de två hjulspåren som diverse bilar hade gjort. På sidorna av dessa fanns det bara lös snö. LÖS. SNÖ. Jag hade fått upp rejäl fart, när en av medarna kom utanför spåret och skar ner i gruset. Lite långsammare fart? NJET!! TVÄRSTOPP!!! Sparken är inte riktigt fullsize, men tillräckligt stor för att jag inte ska få ont i ryggen när jag kör. Dock inte tillräckligt hög för att jag ska trilla mot handtagen när det tar stopp.

Har ni sett hur det ser ut på hopptävlingar när en häst vägrar framför ett hinder? Japp, hästen tvärnitar och ryttaren fortsätter i en vacker båge över huvudet på hästen.

Nu hade jag inget hästhuvud framför mig, så det blev en kullerbytta över handtaget på sparken och en landning framför hela ekipaget. ( 3 felpoäng för vägran och så får man visst några för att man trillar av också. ) Jag var helt övertygad om att jag knäckte några revben, men jag kunde inte låta bli att gapflabba ändå. Jag satt där i snön med ett fånigt flin och tyckte nog att vintern kunde vara rätt så rolig i alla fall.

Jag tror att Annacarin har blivit bortrövad och en zoombie har tagit hennes kropp i besittning. "Rövad" var ordet, för det var den jag landade på, så inga revben strök med den här gången.