Ni är då för rara som fortsätter att besöka den här sidan fast jag är så dålig på att skriva. Antingen har jag så mycket att göra att jag inte har tid eller lust att skriva eller också har jag inget att skriva om för då kommer jag inte ihåg det där som hände de andra dagarna.

Nu har det dock hänt en del. Grisarna är sålda ( eventuellt). Det har de ju varit förut också, så jag anser inte att allt är färdigt förrän grisarna har åkt från gården och jag står med pengarna i handen. Nu har det ju uppstått ett annat problem. Eftersom kultingarna inte ska ner i frysboxen så måste de märkas och få namn. När de är små och lätthanterliga så att man kan komma i närheten med märktången då är mamma Disa INTE lätthanterlig. Blodvitet som skulle uppstå om hon hörde sina kultingar skrika skulle påminna om något helt annat är livdjursuppfödning. Hos mig.. PÅ mig.. När nu Disa ägnar mindre omsorger åt barna, så är de inte särskilt lätthanterliga. Den lille galten har ju farit på bygden ett bra tag, för han kommer under eltråden, men så nära så att man har kunnat märka honom i örat har han ju inte varit. Jag har offrat en del bullar på att få honom nära, men dum är han inte.

I går när jag gjorde rent i en kycklingbox i hönshuset för att kunna flytta ut en del kycklingar från en bur, så kom han in i hönshuset! Dörren åkte igen i en farlig fart och jag gick in för att hämta tången och ett gult märke. Jag tog också med en filt för att lättare kunna fånga in honom och hålla fast honom medan jag klippte fast märket i örat. Osäkert hur jag tänkte, för att fånga honom med en filt var som att försöka fånga en orm med ett fisknät. Det är ju ingen undulat som man ska få tyst på precis. Han slank igenom kan man säga... Han stod definitivt inte still och väntade på att jag skulle fånga honom heller. Han kastade sig upp i vedhögen, välte ner en del verktyg från en hylla, kastade sig rakt genom nätet i kycklingboxen och pulveriserade virket, försökte stånga upp den högra dörren, försökte trycka upp dörren in till Queen Silviahönsen, försökte stånga upp den vänstre dörren, välte omkull alla jeepdunkarna och en fodertunna, allt medan jag for efter med en filt och märktången i hösta hugg. Han  stannade i ett hörn alldeles utmattad och jag stannade  bredvid. Jag var inte så mycket piggare jag, men min trötthet hade inte riktigt nått hjärnan, så jag tog fram tången, böjde mig försiktigt ner över honom UTAN att försöka hålla fast honom, lirkade tången över örat och klämde till. Han tjöt som en gris ( ha ), kastade sig åt sidan och bet mig i handen. Nu var han i alla fall märkt och när jag öppnade dörren så försvann han som en pensionsutbetalning när räkningarna ska betalas. Jag såg inte var han sprang, men efter en stund så såg jag honom inne hos Disa. Han hade nog på känn att denna skamliga gärning inte hade hänt om han hade varit hos morsan och det har han ju rätt i. Kanske han stannar i hagen nu.

Nu ska han bara ha ett namn i papperna. Det är tradition att de ska ha ett "vanligt" människonamn Agaton och Alma och så, men jag säger som Leif Panduro - Skit i traditionerna. Jag funderar på Ahasverus eftersom han har varit lite kringvandrande här i trakten, men jag är öppen för alla förslag. Har ni något bra?