Då var det dags för sladdurdragning igen. Åskan har dundrat rejält över Västrahult. Jag är inte rädd för åska, då hade jag inte kunnat bo här, men jag är ju inte dum i huvudet så några promenader blir det inte i det här vädret. Imse är lika glad för det, för motion i regn är ingen favorit hos henne. Jag tänkte i alla fall att jag skulle utföra lite sysslor när det var lite uppehåll. Kupa potatisen behövdes ju, men det gick inte så bra. Alla knotten hade bestämt sig för att sluta gå på nattklubb och börja bli dagaktiva i stället. När man ser ut som om man har en svårartad variant av Tourettes syndrom är det svårt att få några potatisplantor täckta av jord. Det är egendomligt vilken infernalisk frenesi dessa små kryp kan komma upp i när de ska suga blod av en redan smått anemisk sjukpensionär. Jag kunde inte hålla på särskilt länge, men om jag hade gjort det så hade jag sett ut som om jag hade böldpest. Nu räcker det med Röda Hund....