Det var meningen att grisarna skulle flytta till Skåne, men det drog ut på tiden, så i söndags avstyrde jag det hela. I stället blev det till att tänka på bobygge, för Disa hade fått juver som en högmjölkande kossa. Att flytta henne nu hade inte bara varit olagligt utan också rent djurplågeri och sådant ägnar vi oss inte åt här.
I måndags så lockade jag ut henne ur hagen utan att Herbert och Daga följde med!! Heja mig. Det tog ca 5 minuter... När jag började sätta tillbaka elstaketet och vände mig om så hade Disa halva kroppen innanför dörren där jag hade tänkt att hon skulle vara. Nu hann jag inte få på elstaketet snabbt nog, så hon hade gått därifrån när jag var färdig. Det innebar att jag fick locka på henne igen och det tog 10 (TIO) minuter innan jag fick in henne igen. Heja mig en gång till.
Jag kände mig så klart mycket nöjd med mig själv och gick in.
Goda vännerna E och A var här i söndags och de kom med mycket goda råd angående byggandet av en box. Allt gick som på räls.
När E dök upp för att hämta dagishunden så frågade hon mig om hon skulle hjälpa mig att få in Disa. Det behövs inte sa jag, för jag har fixat det på egen hand. Ja, hon är i alla fall ute nu, sa E.
Hoppsansatrallala. Det var bara att gå ut och locka in henne igen. Den här gången gick det inte riktigt lika lätt. Hon hade av någon anledning fattat tycke för det nedhängande plasttaket från vaktelvoljären. Hon hade fått av det helt och hållet och jobbade hårt med att tämja/vika/slita-sönder/tugga-i-sig det. Vi la lite mat på plasten och drog den framför trynet på henne. På detta sätt fick vi in henne i boxen igen och förankrade grindarna lite bättre än vad jag hade gjort. Det gick åt några spännband... Nu gällde det bara att ösa in mat så att hon inte längtade ut igen. Hon stökade runt hiskeliga med sin plast och när jag kom ut tisdag morgon så hade hon tagit plastskynket, den halm som jag hade lagt in till henne och dessutom dragit in en bale till som vi hade stagat upp en av grindarna med och byggt ett fint litet bo. Det var inte riktigt läge för att gå in och tala om för henne att plastskynken inte är så bra som bomaterial. Hon hade helt klart bestämt sig för att plasten var hennes. Punkt slut.
Idag när jag kom ut så stod det klart att det var helt rätt beslut att inte släppa iväg henne till Skåne.
Det är svårt att fatta att detta monster till sugga kan frambringa något så litet och sött. Monster är också vad hon skulle förvandlas till om jag försökte gå in till henne, så det kommer jag INTE att göra. Få ut henne i hagen sedan när kultingarna har växt till sig tillhör plan B, dvs jag har inte en susning om hur det ska gå till.