Nu är det kallt igen. Hujedamig. Jag fryser och huttrar när jag är ute och det gör Imse också. Vi längtar till sommaren både hon och jag. Natten som gick, frös jag lite mer ändå. Jag hade lyft upp Imse i sängen. Hon var inte så pigg på att dela säng med någon hon inte kände (hög moral på den hunden!), men jag ville inte att hon skulle ligga på golvet. Mina golv är iskalla på vintern. Vid tre-tiden så vaknade jag av att hon rörde sig. Hon reste sig inte upp, men hon lyfte på huvudet och tittade sig omkring. Hon undrade väl var hon var. Jag har ju föresatt mig att hon ska bli rumsren på rekordtid och då gäller det ju att hon får chansen att göra sina behov ute, närhelst hon behöver. Alltså, ut och kissa, trots 12 minusgrader och mitt i natten. Jag funderade lite på hur jag skulle organisera det hela. Det vet man ju, att reser man på sig och hunden gör sammaledes, så MÅSTE man ut och kissa med en gång, annars hinner hunden (kisset) före. Alltså igen, hur skulle jag göra med påklädning? Nå, nu kom rumsrenhetsträningen först, så jag tog ett resolut grepp om Imse, hasade på mig stövlarna i farten, och gick sedan ut. Jo ni läste rätt. Det förekom inga ord om påklädning. Jag brakade ut med min nästintill självlysande vita 82kilos kropp  iförd endast ett par stövlar. Det var JÄVLIGT kallt!! Men vad gör man inte för sitt lilla sockergryn?! Och för mina mattor framledes. Aldrig har väl någon blivit så tacksam för några kissdroppar, som vad jag blev då. Sista droppen hade knappt hunnit lämna Imses rumpa, innan vi var inne igen. Då ville hon inte alls ligga i sängen, så det fick bli finaste presentpläden av 100% ull på golvet. Fast Mattes jacka går bra den också.