Jag tittar en hel del på hundannonser nu. Jagskaintehanågonhundjagskaintehanågonhund!!!!! Det finns hur många omplaceringshundar som helst. Vad tänker folk på när de skaffar hund?

"Med sorg i hjärtat måste jag omplacera lille XXX pga att jag ska börja plugga. XXX är 7 månader gammal."

Planerar folk inte längre än så? Vet man inte ca fyra månader innan om man ska studera? I en annons erkände pappan rakt av, att hans lilla dotter inte hade tyckt att det var så roligt med hund. "Så den får inte komma ut så mycket som den borde." Nu vet jag inte hur gammal dotterna var i det här fallet, men inget barn kan ju ta ansvaret för en levande varelse.

De flesta hundar som ska omplaceras är av större modell. Schäfer-Labrador-Rottweilerkorsningar. Jäääättesöta som valpar, men helt plötsligt väger de inte fyra kilo längre, och promenaden runt huset är alldeles för kort. Vad gör man då? Jo, man omplacerar den. Förhoppningsvis gör de det INNAN det blir en så kallad problemhund. Problemhund betyder bara att det har varit en problemägare inblandad.

Nu finns det en annan sorts annonser. "Perfekt julklapp! Världens sötaste valpar!" En uppfödare som annonserar på det sättet bör inte gynnas. Hur många av de hundarna kommer att annonseras ut som omplaceringar till sommaren?

Fy vad djur det finns som det är synd om.