Jag vaknade inatt vid tretiden och var helt klarvaken. Jag gick upp och kissade och gick och lade mig igen. Det tog en stund, men jag lyckades somna om. Efter flera timmar är det dags att gå upp och då är jag helt plötsligt FRUKTANSVÄRT trött. Borde man inte vara piggare, när man har sovit ännu mer?

Det är bara att konstatera, jag avskyr nikotinister. Rökarna må vara trevliga, men deras last är riktigt äcklig. Och dyr! Och cancerframkallande. Snusarna är inte mycket bättre. I min ungdom (läääänge sedan) blev jag utbjuden av en man som var snusare. Det visste inte jag innan vi gick på restaurant. Vi var på Kalmar Stadshotell och lyssnade på Los Paraguayos. Ni kommer så klart inte ihåg dem, men det var ett stort gäng med sydamerikanska män utstyrda i sidenskjortor i grälla färger med en hiskelig massa volanger och spets. Det skulle vara det på band som spelade maracas. Några år tidigare var de superkändisar som turnerade världen runt. Nu fick de nöja sig med Stadshotellet i Kalmar. Fast det är ju en del av världen det också.

Nåväl, tillbaka till den snusande mannen. Han var arbetslös finsnickare från Skellefteå och pratade NORRLÄNDSKA. Riktig norrländska. Som Ingemar Stenmark eller så. Min diskretion hindrar mig från att nämna finsnickarens namn.  Vi åt god middag och pinade oss (i alla fall jag. Pinade alltså) igenom scenuppträdandet av Los Paraguayos. Den norrländske mannen blev nervösare och nervösare. Han vred sig som en mask på stolen. Han såg ut som om han hade behövt gå på toaletten sedan dagen innan. Till slut frågade jag vad det var med honom. Han drog på det en stund, sedan sa han att han hade något att bekänna. Jaha, nu kommer det, tänkte jag. Han är gift. Men så var det inte. Han sa - Ja ät snus. Ni föreställde väl er detta på ren norrländska? Ja ät snus. Jag snusar, heter så på norrländska. Han hade suttit och avstått från snuset bara för att vi var på en fin restaurant. Kalmar Stadshotell. Jag sa att han väl fick stoppa in en prilla om han ville. Han blev mycket glad och skenade ut från restauranten. Jag trodde att han kanske hade snusdosan i sin jackficka, men det fanns andra anledningar till hans utrusande. Han lyckades under sin frånvaro trycka in HELA snusdosan i munnen. Ja, jag tror faktiskt att själva dosan var med den också, för när han kom tillbaka, såg han  ut som om han hade blivit stucken av en osedvanligt ilsken bålgetingsvärm och svullnat upp i hela nedre delen av ansiktet. Det var snus överallt. Under överläppen. Innanför underläppen. I kinderna. Och kanske hade han själva dosan i gommen. Han kunde i alla fall inte prata riktigt rent när han kom tillbaka. Han hade nog arbetat hårt på att få in allt i munnen. Det hade han inte klarat av vid matbordet. Inte utan nyfikna åskådare i alla fall.

Vi träffades inte fler gånger. Jag fick i alla fall se Los Paraguayos. Suck.