Jaha ja, det kom ju lite mer. Snö alltså. LITE mer. En två decimeter LITE. Jag insåg att jag nog var tvungen att ploga i alla fall. Innan jag kunde göra det, var det lite förberedelser. Vagnen var kopplad till traktorn och jag insåg att jag inte skulle kunna baxa in den (vagnen) i det här snödjupet, så det var bara att koppla loss den. Bara. Handsken på vagnen var fastfrusen vid kuldraget. Slita, svära, slita, svära. Fundera. Hälla på varmt vatten? Nä, det skulle i alla fall inte ta sig in i handsken och sedan skulle det bli etter värre. Banka, slå? Jag försökte lite försiktig (trodde ni ja) med en hammare. Nix. Jag beslutade mig för att försöka montera bort kuldraget från traktorn i stället. Jag lossade muttrarna undertill och vevade upp vagnen så långt det gick. Palla upp en domkraft under vagnen och lyfta lite till. Plopp. Nu står vagnen  med kuldraget kvar i handsken. Kommer någon med någon dum fråga, kommer jag att säga att jag trodde att det var så man skulle koppla bort draget och att jag har en kula för varje vagn.

När det var klart, monterade jag på "pakethållaren" bakpå lyften på traktorn. Jag lastade på den bautastora rostfria baljan som har stått på gården ett tag ( för att jag skulle bestämma mig för var den skulle stå) och körde bort den till en annan plats där den inte ska stå, tills jag kommer på var jag ska ställa den. Om jag nu inte behöver platsen där den står, för då får jag flytta den igen. Sedan tog jag av träflaket från pakethållaren och använde grepen inunder till att lyfta kaninburen. Den har också stått på gården ett tag, eftersom jag inte orkade lyfta den och inte ville be någon om hjälp innan jag visste var jag ville ha den. Att jag kunde lyfta den med baklyften kom jag inte på förrän idag. Nu är den flyttad till en annan plats där den inte ska stå, men nu är den inte ivägen. Än. Sedan monterade jag av pakethållaren på en plats där den inte ska stå.

Nu var det dags för det stora evenemanget. Koppla på snöplogen. Det är en strängt barnförbjuden sysselsättning att åskåda, för den innefattar en hiskelig massa svordomar. Att det hade strulat innan gjorde ju inte saken bättre, men det brukar vara ansträngande med allt som ska monteras på traktorn.

Backa. Slita. Släpa. Plogen sitter fast i snön. Koppla på en kedja och lyfta loss den med baklyften. Ta bort kedjan. Slita. Släpa. Svära. Svära lite till. Färdigt.

Nu var det definitivt dags för mellanmål. Jag laddade lite extra och gick sedan ut och började ploga.

Det var tydligen så intressant att titta på Matte (och höra henne svära) så att fåren och Lisa stod ute, trots rikligt snöfall.

Det tog två rundor tur och retur för att få upp ett körfält lagom för moppen. Jag "städade upp" lite vid brevlådan och infarten till min väg. Jag gjorde dessutom korsningen här hemma lite större, för jag tänkte flytta moppen dit i morgon, så att jag kom åt att ploga gårdsplanen.

Lunch. Mycket lunch. Lång lunch.

Jag grävde fram lite ved ur snön, men ryggen tyckte nog att det räckte med att förflytta snöplogen för hand och hänvisade till morgondagen. Eftersom jag hade fuskat igår, så blev det i alla fall sex tvättkorgar.

När jag kom in, hade de ringt från rökeriet att mina lammfioler var klara. Lika bra att ta alla kollapser på en gång. Jag åkte till Timmernabben och hämtade köttet. Det gick alldeles förträffligt att köra ut till stora vägen och det hade det kanske inte gjort i morgon om det hade snöat mer inatt. Nu står moppen ute i korsningen, så att jag kommer åt att ploga i morgon.

Sitta uppe och titta på teven? Jo, det kan ni tro. Icke en chans!!!!

Det räcker nu!!!