Idag började dagen med ett ovanligt envist näsblod. Så fort jag reste mig upp, så satte det igång igen. Det är bara att ligga kvar och ta det lugnt. När jag väl kommer upp, så är det inte att tänka på att snyta sig. Därför blir det ett fasligt snörvlande på förmiddagen och en metallsmak i munnen. Det mesta därefter har gått i slow-motion. Fast tar man det sakta och metodiskt, så blir det en del gjort i alla fall.
Jag har flyttat ut de sista kycklingarna från barnkammaren (mitt stora rum), till slyngelkammaren (innersta rummet i den gröna boden). Några av de största slynglarna har fått komma ut till "de stora tanterna och farbröderna". Nu är det bara några dvärkochinhönor som ska bli stora nog för att flytta ut i lekstugan, sedan är alla där de ska vara inför vintern. Det var fasligt vad det blev tyst här bakom ryggen på mig. Vanligtvis är det ett himla kvittrande när jag sitter vid datorn, men nu hör jag till och med väggklockan ticka. Jag har dammsugit upp allt spån från burarna, och nu kan jag lägga på lite mattor på mina kalla golv.
Nio dagar till restskatten måste betalas in. Livet leker!!!