Jag vaknade mitt i natten och var OERHÖRT sugen på pepparkakor. Det var en lite märklig känsla, så jag trodde att jag kanske hade drömt något om pepparkakor, men snart kände jag att jag var SÅÅÅ låg. Nu pratar jag alltså om blodsocker. Jag låg en stund och funderade på vad jag skulle göra. Jag har druvsocker liggande i nattduksbordslådan, men jag är lite ovillig att ta det, för det blir sådant hoppande med blodsockret. I stället kravlade jag mig ut i köket, drog mig upp till stående och tog ut en mjölkliter ur kylen. Sedan var det bara att sätta sig och vänta tills värdena hade kommit över "kravelnivån". Det låter kanske dramatiskt, men det är inte så farligt, det är bara det att jag blir så seg efteråt. Det är sådana här dagar som jag vinner på att ha ett jätteförråd av ved inne. Det har DEFINITIVT inte varit läge för att bära ved, eller ägna sig åt något annat fysiskt ansträngande.
Det är väl inte direkt fysiskt ansträngande, men psykiskt, att vara hundvakt åt Maries sumpråttor. Hon säger att det är två dvärgschnauzrar och en schnauzer, men jag säger sumpråttor. De klafsar i all ävja ute och luktar därefter. Marie lämnade dem i ottan när jag fortfarande låg och hon kommer att hämta dem sent ikväll.
När man ska gå ut med dessa odjur, så är det som en tsunami när man öppnar ytterdörren. De väller ut som en flodvåg som ingen kan stoppa, i sina ansträngningar att vara den som kommer ut först. Att gå med alla tre i koppel går bara inte. Det resulterar i något som liknar en studiecirkel i makramé - Idel knutar. Det är alltså bäst att låta dem springa fritt och hoppas på att det inte kommer någon i skogen just då. De är ju inte farliga eller så, men vem vill hamna i en tsunamivåg?
Schnauzern Nicko har ett mycket märkligt rörelsemönster när han har bajsat. Han börjar sprätta väldigt stelt med bakbenen. Det ser mer ut som Patellaupphakningar på bägge bakbenen.
Katterna sitter i alla fall säkert uppe på garderoben och bakom soffan. Den här gången är det i alla fall bara för en dag.
Jag har förresten hittat en hund på Blocket, som jag tror är min hund. Jag ska visserligen inte ha någon mer hund, men man kan ju alltid maila och fråga lite. Det har jag gjort...