Det sägs att man ska lära sig av sina misstag, men det har jag svårt för. Gång på gång gör jag samma misstag. Vilket då? Jag litar på folk. Jag tror att allt har gått rätt till, betalar i förskott och lånar ut saker. Det slutar ofta med att jag står där utan mottjänsten som utlovats. Blåst med andra ord. Jag förstår inte hur folk är funtade som kan blåsa andra. Det har varit närstående, vänner (trodde jag) och bekanta. Att göra någon manipulation, så att man tjänar på det hela, på någon annans bekostnad, är ett beteende som jag inte förstår. Dessutom har jag inte råd att bli utsatt för det här. Tror dessa människor att man är rik bara för att man är snäll? Visst har jag lärt mig en del. Jag sätter ner foten och säger emot. Till de personerna. Sedan räcker inte lärdomarna längre, för jag är snart där igen. Med någon annan. Jag har ett uttryck som jag brukar använda. Vem som helst kan lura mig, det är jättelätt, men ingen jävel gör det två gånger. Hos mig får man bara en chans. Det har jag i alla fall lärt mig. Att tro på fagra löften gång efter annan lönar sig inte. Blir man sviken de fyra första gångerna, så blir man det förmodligen de nästkommande 30 gångerna också.