Mitt förhållande till svamp i allmänhet och trattkantareller i synnerhet, har nu nått fas tre. Fas ett är LETA KANTARELLER. Fas två är HITTA KANTARELLER. Fas tre är FULLSTÄNDIG FANATISM VAD GÄLLER I SKOGEN VÄXANDE ÄTLIGHETER. Jag kan helt enkelt inte sluta plocka. De står där i skogen. De är goda. De är gratis. Det känns som att vinna på lotteri när man hittar dem. Fast trattisar kan man inte undvika att hitta, om man inte är svårt synskadad.

Mitt plockande av trattkantareller kan inte kallas för något annat än ett maniskt beteende. När Imse och jag var ute på kissning i skymningen, så hade jag en hink med mig. Att gå promenad på skogsvägen går alldeles utmärkt. Att gå inne i skogen likaså, men att se små bruna oansenliga trattisar på marken, är fullständigt omöjligt i mörkret. Jag försökte ändå. Jag kommer antagligen  till sist vara ute och famla i mörkret med en pannlampa tänd. Detta har nått stadiet "sjuklig svampplockning" och jag kan helt enkelt inte sluta.

Jag är uppe i 15 hinkar nu. Ca 150 liter. Plus alla gula som jag plockade tidigare.

Ett tips. Om ni nu har en svamp- och frukttork, så lägg INTE äppelringarna UNDER de starkt kryddade tomatskivorna. Det blir visserligen en intressant smak på äpplena, men det smakar inte gott.