Det blev ny telefonkontakt med polisen idag, angående hittekatten. Det numret som jag trodde fanns i kattens öra, stämde inte. Det fanns en katt med det numret, men han satt och åt frukost med sin matte när polisen ringde. Killen på polisen sa att jag skulle "spotta katten i örat", det vill säga, spotta på fingret och blöta tatueringen. Jag har aldrig hört att det skulle förändra saken, men oj vad tydligt det blev! Bra att komma ihåg om det kommer fler katter och hundar hit. Gamla tatueringar i hundöron, ser mer ut som åderbråck. Kattens ägare bor i alla fall några kilometer härifrån och katten heter Gunde. Han blev hämtad på eftermiddagen och jag fick en blomma som tack. Tydligen hade han varit på rymmen i över en månad, så de hade gett upp hoppet om att få se honom igen.  Han måste i alla fall haft ett skapligt matställe, för han var inte alls mager. Det blev i alla fall ett lyckligt slut.

Imse och jag har varit på svamppromenad idag. Jag räknade inte med att hitta så många gulingar, men desto fler trattisar, men hej vad jag bedrog mig. Det bara kryllade av gula kantareller. Jag hade säkert kunnat hitta fler, men jag var tvungen att gå hem och fylla på blodsockret, för jag började svikta i knäna. Jag skulle naturligtvis haft med mig en macka, men jag hade inte tänkt vara ute så länge. Men om man nu hittar en svamp och en svamp och tio svampar osv osv, så kan man ju inte bara sluta plocka och gå hem.

Sedan var det det där med att rensa....

När jag hade rensat bort två stensoppar fulla med mask, en fjällskivling till frysen och trattkantarellerna till torkning, så blev det i alla fall några påsar gulingar till frysen.

I vinter när det är 75 cm snö och 20 minusgrader, då ska jag ta en knäckemacka med smörstekta kantareller och intala mig att Västrahult är världens bästa ställe.