Det är den 21 oktober. Jag skriver det en gång till. DET ÄR DEN 21OKTOBER. Vi har inte ens övergått från sommartid till normaltid. Och ändå. Hur såg det ut idag på morgonen?

Jag trodde inte att jag skulle behöva gnälla på vintern på åtminstone två månader. Dubbeluäääk.

Och här ovan ser ni hur det såg ut när solen hade "gassat" i sex timmar.

Nåja, det var ju en som blev glad i alla fall.

Jag trodde hon hatade vintern efter hennes traumatiska uppväxt, men det verkar som om det var ett trevligt barndomsminne. Eller det kanske heter "valpdomsminne".

I alla fall fick hon totalfnatt på tidningsrundan. Det där med att hämta bollen funkade inte alls. Hon hämtade visserligen bollen, men inte kom hon med den till mig. Hon rusade runt i skogen, slog kullerbyttor, körde ner nosen i snöhögar och var allmänt stollig.

Ni kanske inte ser det, men hon är faktiskt där. I mitten. Svansen till vänster och huvudet nerkört till höger i snön. Snötäcke på ryggen. Skitlycklig.

Sedan ville jag att vi skulle gå in.

Och då kan ni ju se hur lycklig hon blev......

Det kommer att gå åt mycket korv för att reparera det här.

Vad som behövs för att reparera min vinterdepression vet jag inte....